Min vän Robert i Katrineholm blev lite putt idag när jag ringde och störde honom i hans arbete. Det var iofs inte att jag störde honom på jobbet som gjorde honom arg utan att han helt saknades på min blog. Robert var en av killarna som jag tillbringade natten med i min bil den där blåsiga lördagsnatten den 8:e januari 2005. Efter att ha sågat oss fram genom halva småland och aktat oss för fallande granar kom vi efter 24 timmar fram till Eslared där det avblåsta ladugårdstaket hade kraschat Roberts bil. Tur att vi inte var hemma, då hade vi nog inte levt idag. Robert syns nedan på en bild jag stulit på nätet. Så även hans lilla torp i de sörmländska skogarna. (Som visst inte alls var hans torp.) Men han har ett torp som jag inte hunnit besöka ännu.
Den utpekades kommentar:
Det var sååå trevlig vistelse i Halland, den ödesdigra januarihelgen anno 2005. I vart fall fram till det vi på kvällskvisten hade lekt färdigt på sanddynorna vid Mellbystrand och beslutat oss för att det nog var dags att åka hem till Eslared.
Dagen efter nattens oväder, ledbrutna, trötta, snuskiga efter nästan en hel natts omöjliga försöka att såga oss hem kom vi fram. Där under lagårdstaket var min bil!!!!!
Nåja, den är nu ett minne blott
Och, det är INTE mitt torp på bilden. Det är Forssjö bruk utanför Katrineholm. Markus, det är dags att komma och beskåda torpet irl!
Kram på sig!
Ja jag funderade på hur man kunde ha en så stor skorsten på ett torp. Men varför fick jag en bild på ett bruk som julkort?