Tisdagen var så besynnerlig att jag behövde sova på saken innan jag satte mig ner för att med hjälp av mitt tangentbord reda ut vad som egentligen hände. Dessutom behövde jag spara detta inlägg i utkast innan jag bestämde mig för att publicera det. Allting började med att tidningsbudet precis som han eller hon gjorde i måndags körde så fort fram till min postlåda att jag inte kunde undgå att vakna. Det var stört omöjligt att somna om trots att klockan bara var tjugo i fyra på morgonen. Jag masade mig ner i köket satte igång kaffebryggaren och gick för en gångs skull ut i morgonkylan för att hämta Hallandsposten. I vanliga fall har jag ju bara Hallands Postens pappersupplaga att elda med eller för att lägga på golvet när jag målar, dess viktiga innehåll får jag ju varje dag på min blog via RSS-länkningen. Jag passerade gårdsplanen denna kyliga februarimorgon och insåg att det var ungefär 100 år sen de första korna morgonmjölkades vid den här tiden i den ladugårdsbyggnaden, och det höll man väl på med varje morgon i mellan 70 och 80 år. Tack och lov hörde jag inga kor råma, bara nån liten uggla i mossen och bäckens tysta porlande. Precis innan jag kom fram till brevlådan så lyfte jag blicken för att titta på månen som så härligt lyste upp hela gården. Det gick en iskall kår genom hela min ryggrad för den där månen och den där månringen och de där stjärnorna hade jag sett förut. Exakt så där, inte liknande utan precis exakt så där. Mitt fotografiska minne var skarpare än någonsin tidigare och jag sträckte försiktigt ner handen i brevlådan och drog upp tidningen. Björkarna, vid bäcken, åkern och ängen, tallskogen och granskogen stod där ungefär på samma sätt som det brukar se ut varje morgon men med ett otroligt himlafenomen hängande ovanför mig.
Som student vid Restauranghögskolan läste jag en kurs i ämnet Måltidsgestaltning och för att vi skulle få lite perspektiv på våra teoretiska och praktiska studier så ingick en dag med ett antal studiebesök under en mycket hektisk dag i Stockholm. En dag då Carl Jan gick med oss i spetsen, och vi tågade snällt efter. Vi började på Utrikesdepartementet där vi skulle studera Sveriges utrikesdepartements middagar och hur planeringen gick till inför stadsbesök, samt mängder med information om hur regeringens middagar fungerade. Det var en mäktig känsla att få gå så nära den dåvarande utrikesministern Anna Linds skrivbord och se att trots att hon inte satt där just då faktiskt hade det ganska personligt omkring sig på sin arkitektoniskt sett helt underbara arbetsplats. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig den där dagen men mitt fotograiska minne hade jag med mig. Minns att Carl Jan som vanligt pratade mycket, framförallt om porslin och hans helt underbara crémekoppar som det ovanligt många gånger serveras tjinutskicréme i. (pinsamt att jag inte kan stava till det) Om du aldrig har sett en crémkopp så ska du se till att bli inbjuden till en middag hos Carl Jan att äta ur dem är en fantastisk upplevelse. Från Anna Linds skrivbord bar det av till Sture Hofs restauranger intensivt studiebesök som ett exempel på en modern restaurang i Sverige. Häftigt att vi tom fick se deras lilla helsvarta nattklubb, vidare till KB (Konstnärsbaren) för att beskåda en helt annan stil av förstaklassig restaurang. Minns nått kassettak som vi tvunget skulle beskåda. Snabbt vidare till Carl Jans egna restaurang på moderna museet där vi fick en snabb kaffe innan det bar vidare till Skansen där vi skulle snabbt springa in och ut genom herrgårdar och bondgårdar för att få en känsla av hur måltider genomförts i olika typer av sociala miljöer i Sverige. Här slöt Elisabeth Gestblom upp, en av mina allra största förebilder, hon tog helt över och fick Carl Jan att vara lite tystare… Elisabeth Gestblom tillhör helt klart en av de mest energirika människor jag någonsin träffat. Jag har lovat mig själv att någon gång då jag passerar Uppsala ska besöka henne och hennes tygbutik. Jag tror att jag gillar henne så mycket för att hon talar så onomatopoetiskt och rytmiskt och visar bilder när hon lär ut, så inlärningen blir så mycket effektivare. [Rockockkåå]samtidigt som hon svänger med händerna precis som rockoko ser ut. [kapppitäääääl] samtidigt som hon lyfter händerna mot de grekiska skyarna. En helt fantastisk pedagog vars föreläsningar man inte vill missa. Hittade två av Gestbloms stenciler som vi fick som minnesanteckningar om vad vi såg på skansen, för det gick i ett rasande tempo. Från skansen till Nordiska Museet, och utställningen om dukade bord av och med Åke Livstedt. Vidare till Stockholm slott där vi dels fick en hel rundvandring och en ordenlig lekion i mangling och bevarande av textila utensilier. Vi var försenade från slottet för att Carl Jan tvunget skulla prata om dammastens betydelse och hur väl hantverket var utfört och vilken viktig uppgift de hade på slottet att bevara dessa otroliga dyrgripar. Utanför vårt fullspeckade schema som vi dessutom hade spräckt med flera kvartar så tvingade Carl Jan in oss i Storkyrkan i vid Stockholms Slott i Gamla stan. Han tyckte att vi skulle titta på nån tavla där inne och några av oss följde aningen motvilligt med in. Där på väggen fick jag för första gången se det som inträffade under några timmar på morgonen den 20 april 1535 över Stocholmshimmeln. Den så kallade Vädersolstavlan. Beskrivningen från vädersolstavlan var att det hände på dagen i Stockholm runt solen men nu visade sig exakt samma mönster på himmelen från månens ljus, ovanför mina björkar i Eslared. Ja man kan ju bli galen för mindre. Försökte fotografera fenomenet men det gick inte och eftersom jag är den enda som bor i Eslared så har jag ju inga vittnen till vad som sågs. Hoppas att tidningsbudet i sin snabba framfart genom Eslared någon gång såg åt vänster och fick möjligheten att beskåda samma sak som jag. Ja du Christer Fuglesang denna morgon skulle du varit i Eslared. Om detta väderfenomen idag inträffar på dagen kring solen så kallar man det för Haoleffekten på SMHI men vill veta vad samma fenomen betyder om det inträffar i mörker kring månen. Tror det eftersom det tydligen beror på iskristaller. Undrar om jag känner nån som vet eller om jag måste googla. Pappa kanske vet, han är ju duktig på väder. Just den där stunden framför tavlan så måste jag erkänna att jag inte riktigt var anträffbar för den muntliga informationen han gav mig, men i efterhand har jag förstått att det hade med Restaurang Leijontornets historia. Vi som följt med honom till Storkyrkan blev bjudna på en mycket välsmakande lunch av Carl Jan de andra som ville komma i tid till besöket på Stockholms Stadshus de käkade nog på Mc Donalds. Med en välfylld mage bar det i raskt tempo vidare till Stadshuset i följe av Olle Lindberg, en annan stor förebild jag har som jag aldrig fått tillfälle att tacka. På Stockholms Stadshus fick vi en bra motionsrunda runt i huset och en annorlunda visning av Gyllene salen, Blå hallen Nobelporslinet och en snabb föreläsning om Alfred Nobel samt en inbjudan att deltaga vid serveringen av denna världens största årliga återkommande cermoniella måltid. Jag vet folk som tycker att Eurovision Song Contest är viktigare men det gör nog inte Carl Jan. Tack Carl Jan för att du alltid försökte få oss att förstå och bli intresserade av det som är viktigt i livet. Tack är nästan ett för svagt ord. Men ett ödmjukt ord.
Inser nu att det tog mig över en timma att blogga om gårdagens första minuter. Med tanke på så mycket som händer senare på dagen så skriver jag bara några stödord som ledtrådar.
Kärlek till sin familj och släkt är vår viktigaste livsuppgift. -Såg en stor vacker räv lungt traskandes över ängen mellan Astrids hus och farfars hus samtidigt som Anja tog VM guld i super G. -Fick goda råd av många. – Besökte min underbara mormor Margareta och fick ytterligare en grytlapp till min samling och fick tillfälle att under tre timmar samtala med min mormor om allt från varför vi inte kan hålla sams i släkten och stötta varandra till hur man virkar, stickar, syr och broderar. Vi ömsom grät och ömsom skrattade. Jag frågar mig själv hur vi i helvete har vett att ta emot alla dessa underbara gåvor från vår underbara mormor, farmor och mor men inte har vett att hålla sams trots att det är hennes enda önskan om motprestation. Mormor har gett mig så mycket och från och med idag ska jag tävla med er alla om att visa henne tacksamhet genom att hålla sams. Blod är faktiskt tjockare och mer trögflytande än vatten åtminstonne på sommaren. Den 20 juli fyller får underbara mormor, farmor och mor 90 år… …resten får du tänka på själv… …jag vet bara en present hon verkligen skulle uppskatta… …Tack mormor för dina bildrika föreläsningar om livet, och om hur det har varit att ha varit fyrbarnsmor på en Bullerbygård i djupaste Småland. Synd bara att de fyra syskonen på mellangården verkar ha bestämt sig för att de inte längre ska höra ihop. Bullerbybarnen börjar nu mer allt likna likna tant grön, farbror blå och tant gredelin. Men jag älskar er ändå. och det gör er mor med, visa henne det då.
Som vanligt vad beträffar mina inlägg så behöver inte allt vara 100% sant, dessutom finns det saker skivet mellan raderna.
