Genom hela mitt liv har jag haft förmånen att ständigt lära känna nya människor med andra perspektiv och infallsvinklar på livet än vad jag själv har. Alla dessa unika människor har bidragit till att göra just mig till den jag är och medverkat till att skapa de värderingar jag har och ge mig de värderingar jag bär på, på gott och ont. Att ständigt möta nya människor har ofta den tråkiga baksidan att man ständigt förlorar människor man tycker om för att ge plats åt nya. Av olika anledningar glider man isär. Man flyttar, byter jobb, avslutar utbildningar, reser hem, reser vidare, tappar intresse, byter värderingar. Andra gifter sig, skaffar hund, bygger hus eller hamnar på BB. Har de två senaste dagarna haft ett antal glada återseenden med människor som betytt mycket för just mig.
I torsdags blev det återträff med mitt gamla gäng från tiden vid Restauranghögskolan i Grythyttan. Först min underbara Lotta, tjejen som kanske kommit mig allra närmst in på livet. Känns konstigt men spännande att se henne höggravid. Till vårt kaffebord i kungsträdgården slöt fler gamla klasskompisar upp. Först kom dalmasen Crille som smitit från sin gravida flickvän och alla flyttkartonger, sen kom klassens härliga och nygifta par Henrik och Carolina, även de i väntan på att storken ska landa. Efter en stund kom Cilla rullandes på barnvagnen med lilla Petronella i. Tiden mellan examen i Grythyttans kyrka den 6:e juni 2003 och nu kändes helt plötsligt helt borta. Då pratade vi kanske mer om examensarbeten och framtidsplaner, nu var det barnvagnar, ultraljud, och föräldrarledighet som låg på dagordningen. Samma vänner, men alla fyra år erfarnare. Det blev en del skvaller och det framkom att en icke närvarande klasspolare väntar tvillingar. Med barnvagn och flera stora och stolta magar bar det av till Pontus by the sea för ännu mera skvaller, skratt och lunchbuffe.
Fredagen var också den späckad av underbara återseenden. Först fika med min vän Mats från min tid i Sydney. Också han en kille som jag träffar på tok för sällan, han hade en stund ledigt från en fullspäckad vecka av arbete i Uppsala. Båda saknade vi vårt Sydneygäng och våra härliga restaurangbesök från staden som verkligen har en själ som man kan bli helt förälskad i.
Från Odenplan bar det av till slussen där det blev en snabb träff med Katrineholms-Robert som skulle vidare med tåg från huvudstaden.
Buss två till spårvägsmuseet där min vän och numera tvåbarnsmor från studietiden och kollektivboendet på Gluntensväg på Ålidbacken i Umeå dök upp i Volvokombi med barnen Herman och Albert. Herman och jag blev genast kompisar och roade oss glatt med att åka tåg och hoppa in och ur bussar, spårvagnar och brandbilar.
På kvällen var det dax för nästa härliga återseende. Vännerna Andrea och Freja var nästa kramobjekt. Andrea var samma goa tjej trots man, villa, Volvo och två barn. Samma härliga glädjepridare och hjärtliga livsinställning. Freja hade kvar sitt sköna lugn och sin glada uppsyn.
Så tack alla mina vänner för att ni finns där och förgyller mitt liv. Jag älskar er alla.
Vad kul att jag får vara din gamla kärlek som aldrig rostar!!! Hoppas att H o A också snart hör dit. H har pratat mkt om Maakuss och att ni åkte tåg. Vi tittar ofta på tågfilmen som du mobilade över. Borde göra en höstweekend i Eslared.
Kram C