Eslared

Nu har jag bara ett tiotal sidor kvar av Stieg Larssons roman Flickan som lekte med elden. Det häftiga är att jag är som totalt besatt av att läsa vidare och har varit det genom hela boken. Jag som levt med tanken att skönlitteratur inte är något för mig ända sedan tiden på Falkenbergs Gymnasieskola, alltså ända sedan berlinmuren föll. Redan nu har jag förberett mig för det faktum att boken faktiskt kommer att ta slut. Häromdagen var jag därför på Halmstads stadsbibliotek och lånade NÄR ÄNGLAR DÖR av Andreas Roman och onsdags köpte jag hans förra bok VIGILANTE i pocketformat i samma veva som jag inhandlade en almanacka till min gamla Filofax från 1997 som jag dammat av igen. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vilken jag ska börja med. Vad jag vet så har ingen i min närmsta bekantskapskrets läst någon av dem så jag får väl börja med den som skrevs först. Jag verkligen hoppas att språket i boken passar mig och att handlingen flyter så pass att jag vill fortsätta läsa. Jag återkommer nog så småningom om hur det går. Att damma av sin filofax känns riktigt bra. Det är först nu som jag verkligen insett att jag saknat den. Har allt som behövs i den inklusive myntfack, kortfack och adressregister. Den har följt med mig jorden runt och varit en gammal god trotjänare. Den är lite som en blogg fast mer hemlig.