Eslared » Okategoriserade

Blogga via min smarta mobil

Markus Nilsson — Wed, 02 Feb 2011 20:21:35 +0000

Ligger på sofflocket och bekantar mig med bloggfunktionen i min nya Nokia N8. Jag är hur nöjd som helst med telefonen. Kameran, GPS:en, routerfunktionen, mailen och de smarta synkningarna

Gott Nytt år 2011

Markus Nilsson — Sat, 01 Jan 2011 13:23:12 +0000

Ett nytt år har börjat och funderar lite vad som kommer att hända i Eslared och i mitt liv under året. 2011 verkar vara ett år som många eller kanske de flesta verkar tro ska bli ett positivt och framgångsrikt år. De ekonomiska prognoserna ser ut att slå alla rekord och förhoppningsvis blir det också jordgubbar till midsommar, semester i juli, kräftor i augusti, kantareller i september, älgar i oktober, svartsoppa i november och massor av vildsvinsjulskinka och julgranar i december. Men först inväntar vi våren, svalorna, bokskogarnas magiska ljus och framförallt den första grillningen på någon av Halmstads trevliga stränder. Mitt nyårslöfte blir att bli bättre på såväl tyska som engelska, göra klart mitt kök och att klara den praktiska delen av jägarexamen.

Ska jag blogga oftare?

Markus Nilsson — Wed, 10 Nov 2010 18:45:37 +0000

Ibland får jag lite frågor om min blogg, jag funderar lite då och tänker: Blogga? Vem gör det idag? Det gjorde man väl förra årtiondet? Ler lite och inser att jag kanske har fel. Men faktum var att det var mycket roligare att blogga när det var nytt, när inte alla hade en blogg med någon konstig adress som slutar på metro eller nått. Idag har nog Facebook tagit över den tiden jag använde vid bloggen tidigare. Kanske lite synd, det blir ju så korta inlägg där. Det finns liksom inte tid att leka med ordets makt, allt ska vara så snabbt, fyndigt och riktat till de 350 personerna som jag markerat som vän där. Men alla finns ju faktiskt inte på Facebook. Bara senaste veckan har jag pratat med två trevliga människor som är yngre än mig själv och väl bevandrade med internet, de bara vägrar skaffa ett konto på Facebook. Så frågan i rubriken kvarstår, ska jag eller ska jag blogga oftare och ska min blogg finnas kvar?

Förberedelser

Markus Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 20:46:28 +0000

Det ser ut som om det äntligen blir en bra lösning på mitt takproblem som jag länge gått och grubblat på. Boningshuset i Eslared står ju som bekant lite halvrenoverat, sorgligt men sant. Men imorgon ska en viktig tilläggsisolering samt takläggning göras. Uppe på den stora kupan i mitten lägger vi en ram av reglar som fylls av cellplast/frigolit. Ovanpå det hela lägger vi sen en rejäl röd papp. Genom att göra så här så får jag den luftiga känslan som jag vill ha i det stora rummet på övervåningen, jag kan ta fram takstolarna samtidigt som jag slipper isolera från insidan. Bäst av allt är att det blir betydligt varmare och skönare inomhus i vinter eftersom en stor del av murstocken frigörs och kommer att fungera som element. Cellplast är väl inte direkt mitt favoritmaterial men man kan inte låta sina ideal styra allt man gör. Ibland kan det faktiskt vara bättre att få saker gjort. Att lägga tegel på kupan hade egentligen varit mycket snyggare men tyvärr är kupan för flack och skulle då inte klara en snörik vinter.

Ska det vara tegel så ska det vara Vittinge taktegel, allt annat är dumt.

Senaste versionen

Markus Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 20:00:53 +0000

Idag har min blog uppdaterats, inte själva innehållet kanske men däremot så har jag de allra senaste bloggverktygen som WordPress har.

Och visst blir man glad av sånnt. Ska bara lära mig det också.

Örebro tur och retur

Markus Nilsson — Thu, 25 Jun 2009 13:42:23 +0000

Sommar, sill snaps, färskpotatis, svenska jordgubbar, nyklippt gräslök och framförallt mängder av galna upptåg i glada vänners lag, ja det är väl så man kan samanfatta min senaste vecka. Solsken och semester har det varit trots att det började med regn på hemmaplan. Kanske inget märkvärdigt att blogga om men det som störde mig mest på min semester är SJ:s lotterisystem för biljettpriser. Åker bara kollektivt när min bil är på verkstan och det var precis vad som hände denna vecka. Jag bara konstaterar att varje gång jag åker kollektivt så är det hur tomt som helst på tåget eller bussen, på sträckan mellan Göteborg och Falkenberg gick det över 30 tomma platser per passagerare ändå kom konuktören och klippte min biljett först efter tredje stationen. Vissa hittar biljetter på tradera för en krona, andra får betala tusentals kronor för att ta sig mellan kust och kust. Jag förstår liksom inte riktigt hur man tänker, i vilket fall så är energiåtgången betydligt lägre om jag transporterar mig med min superlätta miljöbil än om jag åker tåg, kommer jag hela vägen hem till gården och kan åka och stanna när jag vill. Dessutom vet jag precis exakt vad det kostar långt innan jag ska åka. Imorgon är det slut på min korta semester. Till dess kanske jag kommer på några fördelar med att svenska staten äger järnvägar, eller inte. I vilket fall som helst hade jag vansinnigt trevligt i både Vingåker och Örebro. Massor av picknick, kultur och glada skratt.

Are you allright mate?

Markus Nilsson — Wed, 11 Feb 2009 16:18:32 +0000

Det brukar brinna i buschen i Australien, det är inget konstigt med det. Det är typ öken och det är naturens gång. Men denna gången är det annorlunda, nu brinner det i byarna i Yarra Valley. Det brinner på platser som är mig så varmt om hjärtat, det brinner på platser som jag saknat nästan varje dag de senaste åren. Yarra Valley är en av världens absolut bästa vinregioner och i min värld är den den bästa. Det bemötande jag fick av lokalbefolkningen när jag gjorde min utlandspraktik där har satt spår hos mig. 22 personer uppges i en av Melbournes morgontidningar dödats i byn som ligger 2,5 kilometer från gården där jag arbetade. Självklart är jag oerhört orolig för hur det gått för min älskade värdfamilj därnere. Den enda information jag fått fram är att regionens årliga vinfestival är inställd på grund av katastrofen. För mig är Yarra Valley ett strålande exempel på en levande och expansiv landsbygd. Jag förstår att det inte kommer att bli mycket vin av årgång 2009 att tala om, och frågan är hur mycket som brunnit upp i övrigt, vingårdar och lager. Antal dödsoffer ökar fortfarande. Fast just nu skiter jag i både vin och rankor, jag vill bara veta om ni har det bra där nere down under. I hope u r allrigt Stephen & Louise xox/M

[Ctrl] [+] [+]

Markus Nilsson — Sun, 01 Feb 2009 23:41:21 +0000

Jag minns min första datakurs, ja jag vet att det heter dator och inte data men det visste jag inte då. Kursen var 1985 på Medborgarskolan i Falkenberg, de hade något som var alldeles nytt. En kurs för de som var intresserade av den nya tekniken som skulle revolutionera framtiden. Det var splitternya ABC 800 datorer som var betydligt bättre än föregångarna ABC 80. Vi hade en ABC80 hemma 0ch den ligger väl fortfarande kvar på någon vind någon stans. Man slänger inte en gammal kär vän, speciellt inte när den symboliserar en övergång från en tid till en annan. Redan då pratade man om att snart dröjer det inte länge förän man beställer mat från datorn istället för att åka och handla. Men det var inte det vi gjorde på datakursen på Medborgarskolan i Falkenberg. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket mer än att vi lärde oss grunderna i hur datorn fungerade och jag minns hur lyriska vi var när vi hade lärt oss någonting nytt. Jag tror att kursen jag gick fick stor betydelse för hur jag senare i livet har accepterat ny teknik i min vardag, men också en insikt om att man inte kan behålla all gammal teknik, förutom i lådor på vinden då. De senaste åren verkar det ha lossnat ordentligt i samhället, internets fram och baksida har fått full genomslagskraft och det är faktiskt svårt att vara en modern människa 2009 utan att ha tillgång eller ha en egen PC eller MAC. Till den närsynta generationen lär jag gärna ut lite av mina knep om hur man ska få sin lilla dator att vilja på samma sätt som jag. Jag ler varje gång det händer, när jag förklarar för datoranvändaren att vill man se vad som står på skärmen när man surfar på nätet så håller man på Ctrl-knappen och trycker på [+]. Tänk att problemen inte var större än det. Prova själv. Med datorns logiska uppbyggnad så ger minus mindre text/bild.

Lucka 1 – Det blir bättre i framtiden

Markus Nilsson — Sun, 30 Nov 2008 22:00:41 +0000

Den första december är ju alltid en speciell dag på året, det är den dan som alla julkalenderivrare öppnar den där allra första luckan i sin kalender. En del har chokladkalender, andra har en kalender med lottnummer från någon lokal idrottsklubb. Barn och vuxna med för den delen har i alla tider älskat Sveriges Televisions och Sveriges Radios underbara adventskalendrar med nya tv- och radioinslag varje dag, en slags såpopera för barn. Ska jag vara ärlig så har jag inte den blekaste aning om vad som döljer sig i deras kalendrar i år, men visst minns man Pelle Svanslös, Albert och Herbet, Staffan och Bengt, teskedsgumman (den har gått i repris), Trolltider och så det där året då Siv Ruud lärde oss massor om stjärnor och stjärntecken. Varje år har folk haft mängder av åsiktir kring framförallt tv:s julkalender. Det har oftast hetat att det var bättre förr. Det är möjligt men jag tror på fullt allvar att det kan bli bättre i framtiden. Man måste helt enkelt bestämma sig för att saker blir bättre i framtiden, så min julkalender kommer därför handla om hur framtiden KANSKE ser ut. Jag bläddrade för ett tag sen i några teknikböcker från 60-talet där det var fokus på framtidsforskning. Jag tänkte spinna vidare på det. *hehe*

1:e december 2016

Kommer till kontoret där jag arbetar sen en tid tillbaka. Hälsar på några arbetskamrater i korridoren, vi småpratar lite om vad som hänt i helgen och om vi ska äta lunch ihop senare. -Jag är med bara jag slipper äta pasta, säger jag och skrattar. Ja för pasta är sällan gott när man äter på restaurang, den blir lätt väldigt vattnig. Jag trycker in min mobila telefonlur i väggen utanför kontorsdörren och inser att jag glömt att programera in att jag ska vara på kontoret idag. Jag skulle ju egentligen varit i Köpenhamn på möte. dum-dum tänker jag, riktigt dum-dum. Jag öppnar dörren och huttrar och fryser, jag skulle ju inte varit här idag så kontoret har ju inte värmts upp. Inte första gången jag klantat mig med det här, att jag aldrig lär mig. Ja, ja behåller väl ytterkläderna på och pluggar in min el-filt i ett el-uttag. Det brukar ju snabbt bli varmt när man slagit på energiknappen och startat upp datorn eller kontoret menar jag, för numera är ju ett kontor inte vad ett kontor var förr, det är mycket bättre nu…

Oj vad jag önskar att Arise mätt fel

Markus Nilsson — Thu, 27 Nov 2008 00:38:58 +0000

Det är rätt intressant läsning på hallandsposten.se ibland, ja om man filtrerar bort reklamen med web-läsaren firefox så är den rätt ok att läsa faktiskt. Idag skriver de om en granne till en av kommunens nya vindkraftsparker som skriver till samme kommun och påpekar att flera av kraftverkens fundament (800 kubikmeter betong) lagts utanför felmarginalen och därmed så får skiten inte byggas enligt gällande regler. Vindkraftsbolaget hävdar med bestämdhet att felsökarna användt en billig GPS. Oj vad jag hoppas på att den billiga var bättre än den dyra. Oj vad jag hoppas. Jag hoppas det för älgarnas, vildsvinens, rådjurens, kungsörnarnas, fladdermössens, tranornas, skogsduvornas, hökarnas för mig och för kommande generationers barn. Att de ska få samma glädje som jag fick som barn när jag irrade runt här i skogarna på äventyr.För att de ska få hitta glädjen i att få traska runt i en oförstörd vildmark, lyssna på fåglarna, på bäckarna och få höra hur rådjuren brunstar och framför allt, att de ska få veta hur det låter när det är riktigt, riktigt, riktigt tyst. Innan veckan är slut så ska jag dit och mäta, jag har ju faktiskt gps i min telefon. Hoppas inte att den har glädjemätare.

Sveriges snurrigaste kommun

Markus Nilsson — Sun, 23 Nov 2008 00:37:08 +0000

Laholm är utan tvekan Sveriges snurrigaste kommun. Det snurrar på slätterna och det snurrar definitivt totalt i huvvet på gubbarna och kärringarna i komunens högsta organ, komunstyrelsen. På ett tiotal år så har det vackra slättlandskapet förvandlats till Sveriges absolut fulaste vindkraftspark. Laholm är platsen dit politiker och tjänstemän från andra kommuner som funderar på att ge tillständ till snurrverk, reser till för att se hur man INTE ska göra. De skrattar åt det fula och röriga intrycket. Tänk om de bara kunde föreställa sig hur vackert det en gång var. När man rullade ner för hallandsåsen på väg hem från Danmark så möttes man av mil efter mil med brukad natur. Riktigt klara dagar kunde man se hela vägen upp mot Falkenberg. Idag fastnar blicken på det totala snurrandet, jag och många med mig tittar istället rakt ner i asfalten och hoppas att vägen är tillräckligt rak för att slippa lyfta blicken igen. Jag har ingenting emot de lantbrukare som av miljöintresse och för egen energiförsörjnings skull har fått tillstånd att sätta upp en snurra, det är poitivt för energiteknikutvecklingen att de gjort det. Det jag har emot är de gigantiska statliga subventionerna som är hela grundförutsättningen för att det ska bli någorlunda lönsamt att sätta upp skiten. Ett vindkraftverk ger en energiproduktion någonstans mellan 25 och 30 % av tiden. När det blåser för lite så ger det nada och det samma när det blåser för mycket. Jag ställer mig frågan om och om igen, var ska vi få vår energi ifrån när det INTE blåser eller när det blåser FÖR MYCKET. Än så länge har ingen vindkraftsförespråkare kunnat förklara det här för mig, de vrider lite förstrött på sig och hänvisar till våra andra energikällor. Men problemet och den faktor som gör det både miljöpolitiskt och ekonomiskt helt oförsvarbart med vindkraft är ju att vindkraft leder till ett ökat behov av importerad kolkraftsenergi. Vattenfalls och EON:s kolkraftverk på kontinenten förser oss med energi när det blåser som minst. Jämfört med exempelvis vattenkraft och kärnkraft vars produktion överensstämmer med vår totala efterfråga på energi på ett betydligt bättre sätt så leder vindkraften till ökade koldioxidutsläpp, inte minskade som vindkraftsförespråkarna så envist hävdar. Ska vi stoppa vattnet i våra åar och älvar när det blåser? Ska vi inte utnyttja den kraft som vi redan investerat mängder av pengar av, ska vi låta vattnet rinna över i dammarna för att några politiker fått storhetsvansinne och bestämmt sig för att bygga monument över sig själva. Tyskland som är världens största producent av snurrig vindkraftsel, de kan vara det för att de har så många kol och gaskraftverk som de kan starta igång när det blåser för lite. Vindkraft ger inte färre kolkraftverk om vi satsar på snurriga vindkraftverk som vindkraftsrörelsen hävdar. Vindkraft ger mer kolkraft. Tyvärr kommer det att ta åtskilliga år för gubbarna och kärringarna i komunstyrelsen i Laholm att fatta det här, den dagen har ARISE-windpower för länge sen gått i konkurs, den dagen har jag och många andra i Laholms inland för länge sen bitit i det sura äpplet och sålt våra stugor, hus och gårdar till underpris. Vem vill bo i en vindkraftspark, har man flyttat till södra Sveriges största vildmarksområde så har man gjort det för att få lugn och ro, inte för att behöva lyssna på vindsnurror vars vingar är längre än ett normalstort jumbojet och mäter en höjd som är lika hög som kaknästornet i Stockholm. Och till de gubbar och kärringar som sitter i komunens högsta organ, om ni aldrig varit på Gärdet i stockolm och åkt upp i hissen på kaknästornet så kan jag berätta att kaknästornet i Stockholm är ganska exakt dubbelt så högt som Högskolan i Halmstad. Samma gubbar och kärringar säger nej till att du ska få bygga en inglasad altan men säger ja till 100 snurriga kaknästorn. Sluta snurra, man blir ju aldeles yr.

Vindkraftsbolag rasar på börsen

Markus Nilsson — Tue, 18 Nov 2008 00:43:01 +0000

Handelsbanken har nedgraderat vindkraftsföretaget Vestas och sänker rekommendationen och sätter ut 275 danska kronor som riktkurs, från tidigare 810. Det skriver Handelsbanken i en analys från den 24 oktober. Handelsbanken skriver att krisen på finansmarknaden kommer att påverka bolaget negativt och att ökade fasta kostnader slår igenom i estimaten för 2009.

Ur tidningen AffärsVärlden oktober 2008

Dax att sälja sina vindkraftsaktier om man nu varit så dum och köpt några.

Kommer ni ihåg!

Markus Nilsson — Sat, 15 Nov 2008 02:30:38 +0000

Rövarspråket sosomom momanon poproratotadode nonäror momanon vovaror lolitotenon, dodetot vovaror soså hohimomlola cocoololtot totycockokeror jojagog. DoDetot rorololigogasostote äror lolikoksosomom atottot momanon fofakoktotisoskok foforortotfofaroranondode kokanon foförorsostotå dodetot fofasostot momanon fofåror totänon- koka efoftoteror lolitote. SoStotatotsosmominonisostoteror Fredrik Reinfeldt ofoffofenontotloligogtot fofåtottot fofror- ågoganon fofrorånon nonågogrora soskokololbobarornon i totrorakoktotenon omom dode inontote kokanon fofå lolärora sosigog dodetot i soskokololanon. Avov nonågogonon kokononsostotigog anonloledodnoninongog soså totycockok- tote hohanon inontote atottot dodetot popasossosadode. KoKanonsoskoke äror hohanon ororololigog foföror atottot dodetot bobloliror etottot sosmomarortot sosätottot atottot kokrorinongogå FRA

Tack försvaret och Robot 70

Markus Nilsson — Fri, 14 Nov 2008 21:48:03 +0000

Det var många glädjerop i Mästockaskogarna, människor gick ut på tomten och bara njöt av skogsdoften och lyssnade på forsarna i Krokån och alla andra små forsande vattendrag. En första delseger mot vindkraftsbolagen ARISE WINDPOWER och STENA RENEWABLE är vunnen. På ICA i Halmstad gick en kvinna och handlade när hennes telefon ringde, någon hade bläddrat sig fram till sidan 10 i papperstidningen Hallandsposten och ringde henne och berättade att Laholms (totalt inkompetenta) kommunledning fått sig ett stort slag på käften. Arise windpower beklagar att de satsat flera miljoner på vindmätningar och på att åka runt och lura markägare och lova dem guld och bullriga skogar. Men vem ska betala för att man slagit en byggd i spillror? Människor som tidigare var vänner, deltog i samma föreningar, sjöng i samma kyrkokör, firade midsommar tillsammans de pratar inte längre med varandra, de hälsar knappt. Det snackas mycket skit i stugorna numera, vi är två läger. Det är vi miljövänner på ena sidan, vi som bosatt oss i Laholms inland för att vi älskar tystnad, för att vi njuter av att ha vilda djur omkring oss och för att slippa era jävla snurriga proppellerverk. Ja vi som tycker att det är fullkommligt slöseri att satsa på inneffektiva energikällor för 4,3 miljarder kronor. På andra sidan står markägarna, de som lindats runt lillfingret på de stora penningstinna vindkraftsbolagen. De som utlovats upp till 170 tusen kronor per år för att bistå med mark till 100 stycken vindkraftsverk som är lika höga och i vissa fall högre än Kaknästornet i Stockholm och mer än dubbelt så höga som högskolan i Halmstad. Fy fan för dig Pehr G Gyllenhammar för att du bistått med så mycket pengar för att söndra en hel bygd. Tänk att militärområdet i Mästocka skulle ge oss vår första vinst. Men kampen går vidare, själv är jag inte nöjd förän den moderata ordföranden i kommunstyrelsen skattehöjjaren Per Asklund kastat in handuken, gärna tillsammans med centerpartiets kommunalråd Erling Cronqvist.

Den bubblande stämmningen i inlandets skogar har bara börjat. Tro mig jag brukar ha rätt när det gäller politik. Men nu handlar det inte om partipolitik, nu handlar det om att försvara vår rätt till vår natur och att farantera vår livskvalitet.

Say no more

Markus Nilsson — Fri, 24 Oct 2008 02:45:25 +0000

Den här bilden får tala för sig själv. Kan tillägga att den i ursprungligt skick har använts av vindkraftens trognaste anhängare – centerpartiet.

Glädje i byn

Markus Nilsson — Sat, 04 Oct 2008 08:28:30 +0000

Varannan helg lever Eslared upp lite mer än annars, då är grannen i stugan borta i skogen runt kröken hit med glatt humör och oftast lite roliga upptåg. Ikväll när jag var på gården som ligger åtta eller nio stengärdsgårdar bort, så dök han upp med två stora lådor chaminjoner, rotfrukter och massor av lök. Dessutom kryddade han de härliga grönsakerna med en fantastisk historia om hur alla dessa grönsaker hade hamnat hos honom i överflöd. Ja det är kanske lite så vi gör här i skogarna vi umgås en del och känner på så sätt en trygghet i det, vi hjälps åt att hålla lite koll. Tro mig den här bygden passerar man inte obemärkt. Det finns alltid någon som ser en bil som inte brukar köra här, för ända in här i urskogen kör man bara om man vet vart vägarna går. Om man nu inte har programerat in sina kantarellställen i gps:en och njuter av varenda juvliga höstdagar i naturen. Eller för att komma ut och hämta en gran till jul, kryddat med lite granris, mossa och kanske lite tallris. På våren är det björkrisfest och i augusti töms burarna med dammarnas läckerheter. Numera hittar de flesta av Eslareds besökare hit virutuellt fia eslared.se.

Trettiofemåringen

Markus Nilsson — Wed, 27 Aug 2008 00:31:05 +0000

Kommer ni ihåg när Magnus Uggla släppte Albumet trettiofemåringen. Han kändes som en gubbe redan då. Fast jag gillar och gillade hans musik, men tyckte ändå att han var lite gubbe. Trettiofemåringen har jag på vinyl så det var väldigt många år sen jag lyssnade på den, får väl leta upp ett klipp på you-tube eller nått. Hursomhelst, tänkte bara säga att nu är man där, där bland grabbarna över trettiofem.

Det var inte jag som tryckte

Markus Nilsson — Sat, 23 Aug 2008 01:32:24 +0000

Ikväll smög jag och en mycket rolig svenskboende engelsman ut i skogen på jobbet, jag tänkte ta tillfället i akt och på ett riktigt trevligt sätt verkligen få se vad det är som egentligen försegår där ute i tornen om nätterna i skogarna. Stax efter sju smög vi oss ut från gårdsplanen (på jobbet, vi tjuvjagade INTE) och vidare upp mot gränsen till skjutfältet sen rakt in i skogen till ett högt och tryggt jakttorn, ju närmre vi kom ju lägre talade vi till varandra, men fokus var ändå på svampen i skogen och då framförallt kantareller och Karl Johan. Sista biten smög vi oss fram, brödet låg kvar i stora högar sedan förmiddagen, de hade alltså inte varit där, än låg de där inne i några mörka snår och sov sin sena eftermiddagslur, de små svinen. Vi klättrade upp i tornet och Mr Bean ville att jag satt till vänster så att han kunde ha handen fri med bössan. Vi knödde in oss och dukade upp vårt lilla smörgåsbord. Först kom två Hackspettar, de roade oss en riktigt lång stund, de verkade speciellt förtjusta i de tjärade träden vid foderautomaten. Två tranor flög rakt över oss och verkade sedan ha slagit sig ner lite längre in i skogen. Bakom tranorna följde sedan 7 st flygande svanar, jag trodde först Mr Bean skojjade med mig men det gjorde han nog inte, nej han menade inte canadagåsar. Det susade i hela skogen och jag liksom nästan vägrade ta på mig hörselskydden tills jag insåg att jag kunde vrida upp den tysta volymen så att jag hörde den högre än den höga volymen. Varför har man inte sånna när man sover? Då skulle man ju slippa höra väckarklockan på morgonen. Helt plötsligt rör det på sig när vi suttit där i en dryg timme och bara njutit av skogsluften. Jag såg det före Mr bean hur det rörde sig, sen trodde jag att jag sett i syne för han verkade inte ha sett ett skvatt. Vips kom där fram en grävling, Jag som trodde att grävlingar var fula och klumpiga, den här grävlingen var hur najs som helst. Ett riktigt yrväder, nyfiken men smet snart in i snårskogen. Vi viskar lite, jag gäspar lite, blundar lite, lyssnar, slår bort en mygga, solen går ner, det kyler på, det blir så där ruggigt i luften. Till slut är det nästan helt svart och ögonlocken får liksom hållas upp för att inte falla ner i orginalläge. Mr Bean knuffar till mig och vi hör hur knaket liksom studsar fram i skogen. Utan att man hunnit tänka så är det 12 grisar i olika färger framme vid foderautomaten de glufsar i sig så väl majskorn som stenugnsbakat bröd.Det är full Cirkus framför ögonen på oss fast någon har glömt att tända lampan. Mr Bean verkar ha svårt att bestämma sig, siktet går fram och tillbaka, upp och ner. Jag ser att han kollar de två stora väldigt noga, den store svarta eller den store vitfläckiga, jag var helt säker på att han skulle klippa den svarta, skottet gick och 11 sprang rakt in i skogen ommöjligt ännu snabbare än de kom dit. Kvar låg en mellanstort svin. Ett riktigt gulligt litet svin faktiskt. Vit med svarta fläckar. En klump på runt 25 kilo. Det var för mörkt för att sitta kvar och vänta på att de skulle komma en gång till så vi packade ihop och klättrade ner. Mr Bean var stolt som en tupp. Vilken jägare, han lät de minsta barnen få behålla sin mor, vilken hjälte han är, den mellanstora som ligger kvar den kommer att bli en underbart god julskinka, och varför inte ett riktigt saftigt vildsvinsspjäll på grillen om det bara blir någon brittsommar. Jag har suttit i jaktorn förr, men aldrig på det här viset, med bössa, Mr Bean och smörgåsbord.

Säg nej till vindkraft och ja till djuren och därmed ja till fortsatt jakt.

Nu funkar det

Markus Nilsson — Wed, 20 Aug 2008 18:32:54 +0000

Som jag suttit här vid mitt tangentbord och svurit över att det inte gått att lägga upp nya bilder på bloggen längre. En liten bugg i systemet eller en saknad uppdatering av senaste versionen va wordpress hade ställt till det för mig. Jag tackar därför min webmaster allra ödmjukast för att han tog sig tid att hjälpa mig med problemen. Skål för Måns, han har sina goda sidor…

Bilder har krånglat en del

Markus Nilsson — Wed, 13 Aug 2008 01:13:21 +0000

Gör bara en liten koll här på bloggen om det åter igen går att ladda upp bilder. Det har strulat en del så jag har gjort lite förändringar.

Men jag ser en bild på en lite yngre Markus som står och fyller upp en ståltank med druvjuice av druvan Chardonnay i ett varm sensommardag (April) på Lovegrove Winery i utanför Melbourne i Australien. Uppskrämd av en geting viftar han hysteriskt och fotografen Lotta Holmér viker sig av skratt. Då kom getingen undan men igår fick jag faktiskt mitt livs första riktiga getingstick, men det gjorde inte så mycket för idag har jag vunnit en jätteseger mot jävla, jävla försäkringskassan. Tjugotusen höll de på att snuva mig på för att de räknat fel, som om det inte varit nog jobbigt att harva runt i hela vårdträsket hela vintern från läkare till läkare. Men nu lämnar jag den skiten bakom mig och öppnar mina armar till ett ljusare, kärleksfullare och bytydligt mer målinriktat liv. Ett liv utan landsbygdens jantelagar och storstadens monotona rulltrappstillvaro. Jo just det Det funkar fortfarande inte att ladda upp bilder. Det här är en gammal bild på bloggen som går i repris.

Människor dör och du applåderar

Markus Nilsson — Mon, 11 Aug 2008 20:05:33 +0000

Runt om i hela Kina torteras människor dagligen, människor mister sina arbeten och människor flyttas omkring, familjer splittras, människor fängslas och avrättas. Enbart av den enkla anledningen att de inte samtycker med den diktatur de tvingas leva under.

Det är därför jag kräks över dig som sitter framför tv:n och dricker folköl och vräker i dig chips samtidigt som du skriker och stönar över vad du ser på tv eller läser i kvällspressen. Det är inte försvarbart någonstans att stödja Kina eftersom deras ledare ligger så långt bakom flötet när det gäller mänskliga rättigheter.

Jo i mitt hem så står det Made in China på rätt många prylar, men aldrig på det jag numera köper. Många säger att det inte hjälper att bojkotta men jag håller definitivt inte med, vi konsumenter har en väldigt stor makt, en makt jag tycker att vi definitivt ska utnyttja. Vi kan inte hålla på att ha världens strängaste miljölagar, världens mest inflytelserika fackföreningar, världens högsta skattetryck och sedan inte ställa samma krav på de länder vi importerar från. Alla gamla svenska tillverkningsföretag har ju av dessa skäl flytt utomlands, Electolux, IKEA, Ericsson och massor av andra. Det får vara slut på förtrycket av svenska verkstadsarbetare, det får vara slut på förtrycket av oliktänkande människor, vi måste hjälpa till på alla plan för att människor ska kunna få tänka fritt, röra sig fritt, arbeta med vad de vill och tro på vad de vill.

OS i djävla KINA

Markus Nilsson — Fri, 08 Aug 2008 19:53:03 +0000

För mig som inte är särskillt sportintresserad så är det inte särskillt svårt att bojkotta OS, men invigningen brukar jag se liksom finaler och liknande om det skulle gå bra för Sverige. Men i år bara tvärvägrar jag av den enkla anledningen att om jag hade varit kines och haft samma värderingar som jag sitter här vid mitt tangentbord och har, hade jag antingen suttit inburad på livstid i en mörk fägelsecell eller förmodligen avrättad för länge sen.

Upp till kamp mot kommunismen, förena er bröder. Det är nya tider nu. Marx, Lenin oH Stalin är sedan länge historia och snart är väl jubelidionen på Cuba det med. Börja med att stänga av tv:n och dissa de svenska företag som är huvudsponsorer för eländet.

Är SPA-trenden slut nu?

Markus Nilsson — Sat, 19 Jul 2008 20:08:56 +0000

När tom jag hamnar i spaträsket så är det illa. Men det var nog precis vad jag behövde efter en veckas hårt slit. Ansiktet hade fullständigt exploderat av blemor efter för mycket isoleringsarbete och för mycket kladdkaka med grädde och jordgubbar. Som det kan bli.

Mitt reklamfilter försvann, och kom tillbaka

Markus Nilsson — Wed, 09 Jul 2008 21:36:53 +0000

Ni andra verkar mest bry er om det nya modeordert FRA och signalspaning, själv kräks jag mest över hur den värdelösa vänstern bara plockar billiga poäng på trams. Alla verkar ha glömt att vi ganska nyss hade en statsminister som hette Göran Persson och som styrde Sverige med en järnhand utifrån ett synsätt som hörde hemma på sextiotalet.

Häromdagen satt jag vid datorn och slösurfade när datorn helt plötsligt utan förvarning bara stängde av sig av sig själv. Jag startade upp den igen och insåg att alla inställningar i min webläsare Mozilla Fierfox hade försvunnit. Inställningar som jag faktiskt lagt ner en hel del tid på att finjustera för att slippa all möjlig skit som många företag, framförallt medieföretag låter oss stå ut med på nätet. Jag insåg att det var flera år sen jag senast använde Microsofts webläsare Internet Explorer, och efter den här krashen förstod jag verkligen varför. Hela mitt reklamfilter hade försvunnit, skulle jag exempelvis logga in på Expressen, Aftonbladet eller Hallandsposten för att läsa nyheter så fullkommligt översköljdes jag av fördummande reklam. Nu är det ju inte bara reklamen i de där tidningarna som är fördummande, det redaktionella innehållet kan ju göra precis vem som helst kräkfärdig. Det var nog 5 år sedan jag köpte en papperstidning senast av kvällstidnings- eller morgontidningsformat.

När jag återinstallerade Mozilla firefox så insåg jag att det utvecklats en ännu senare version av den fantastiska webbläsaren som självklart är gratis och ständigt uppdateras av folk som har programmering som hobby. Det nya tillägget Adblock plus visade sig vara ännu bättre än det jag haft tidigare, dessutom var firefox 3.0 betydligt mer användarvänlig än de tidigare versionerna som iofs var bra de med. För att göra det hela lite snyggare passade jag på att ladda ner lite estetiska tillägg med, nu ser min dator ut som en MAC istället för en PC när jag surfar, hur snyggt som helst. Det du Bill Gates, det trodde du inte, att någon skulle göra allt du gjort bättre än du, fast gratis.

Mozilla Firefox en gratis webläsare till dig

Animalian

Markus Nilsson — Fri, 13 Jun 2008 21:44:55 +0000

Efter många år i restaurangbranschen har man servat många med önskemål om specialkost. En del är allergiska, en del intoleranta, andra äter inte vissa saker av religiösa eller kulturella skäl, somliga följer kvällstidningarnas feta rubriker och äter ena veckan GI mat, andra veckan fruktbantar de, tredje veckan dricker de bara grönt te. Till min stora förtjusning hade jag idag en gäst som bröt alla dessa mönster och hävdade med bestämdhet att han var animalian, dvs han åt bara kött och animaliska produkter. Störtskön herre som såg mycket välmående ut, varken för tjock eller för smal och verkade bara allmänt lycklig. Nu väntar jag bara på den militanta animalianrörelsen, ska den gå till angrepp mot rapsodlare, rycka upp morötter, och slänga ut bananskal på gator och torg. Nej det kommer nog inte att hända, man blir smart av kött och fisk, men en morot då och då förbättrar mörkerseendet.