Nackagårds hemsida: www.nackagard.se

P.s. Ingen betalar mig för att föra reklam för dem, jag gör de för att de är så bra och hoppas att fler förstår att det de pysslar med är minst lika mycket framtid som historia. d.s.

Bilden föreställer en telefonstolpe som är märkt 1969, ja det blåste redan innan man började prata om klimateffekter för att vinna väljare.

Jag reste med Hallandstrafiken 44 kronor för en enkelbiljett

Bilden är tagen från Hallandsåsen i horisonten syns Laholms kommun.

Jag undrar just vad kornsnö är för nått och hur man vet att sikten är 6 kilometer när det är mörkt ute?

• Temperatur: 0°C
• Moln: Mulet
• Vind: ONO i 6 m/s
• Förhållanden: Kornsnö
• Lufttryck: 1015 hPa
• Sikt: 6km

Snödroppar Eslared 20070219

Syftet med dessa granplantor har egentligen inte varit att de ska bli julgranar utan att som man enligt lag är skyldig till efter avverkning plantera igen det som huggts ner. Kan inte förstå vem som har kommit på nått så dumt som att man i Hallands inland och i västra Småland ska plantera något så dumt som granplantor och tro att de ska stå kvar i över 80 år och bli stora träd. Undrar när vi verkligen ska förstå att vi blivit indoktrinerade av en helt inkompetent skogsvårdsstyrelse och dess företrädare till att göra något så dumt. Kanske har vår granne, pappersbruket i Hyltebruk något med det här att göra med.

Bläddrade lite i en gammal bok jag har som heter SVENSK KONSTHISTORIA utgifen af A.L. Romdahl och J.Roosval 1913 i Stockholm, tryckt samma år i Uppsala. Den innehåller några få färgbilder. En av dem är målad i Halland, kanske inte i Eslared, men nån stans i bakgrunden så tror jag att man med lite fantasi kan skymta traktens gigantiska ljunghedar samt ana vilka vidder som bredde ut sig i Halland. Detta långt före stormen 1903, stormen 69, Gudrun 2005 och Per 2007. Alltså på den tiden folk i allmänhet fortfarande trivdes och ville bo i bygderna här.

Granen har förstört så mycket och hör inte hemma här, jag tänker ALDRIG mer plantera en endaste granplanta mer i mitt liv (undantag om jag startar julgransodling, då funkar det ju inte med bok, ek, tall, ask eller rönn.

Min uppmaning till alla hallänningar och smålänningar är därför att fira jul varje dag (untan plastgran) för att hjälpa oss att en gång för alla utrota Hallands största skadedjur granen.

VÅR I HALLAND Oljemålning av Nils Kreuger målad 1884

förmodligen utanför Varberg där han verkade, men ganska likt Veinge. Eller hur?

Som student vid Restauranghögskolan läste jag en kurs i ämnet Måltidsgestaltning och för att vi skulle få lite perspektiv på våra teoretiska och praktiska studier så ingick en dag med ett antal studiebesök under en mycket hektisk dag i Stockholm. En dag då Carl Jan gick med oss i spetsen, och vi tågade snällt efter. Vi började på Utrikesdepartementet där vi skulle studera Sveriges utrikesdepartements middagar och hur planeringen gick till inför stadsbesök, samt mängder med information om hur regeringens middagar fungerade. Det var en mäktig känsla att få gå så nära den dåvarande utrikesministern Anna Linds skrivbord och se att trots att hon inte satt där just då faktiskt hade det ganska personligt omkring sig på sin arkitektoniskt sett helt underbara arbetsplats. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig den där dagen men mitt fotograiska minne hade jag med mig. Minns att Carl Jan som vanligt pratade mycket, framförallt om porslin och hans helt underbara crémekoppar som det ovanligt många gånger serveras tjinutskicréme i. (pinsamt att jag inte kan stava till det) Om du aldrig har sett en crémkopp så ska du se till att bli inbjuden till en middag hos Carl Jan att äta ur dem är en fantastisk upplevelse. Från Anna Linds skrivbord bar det av till Sture Hofs restauranger intensivt studiebesök som ett exempel på en modern restaurang i Sverige. Häftigt att vi tom fick se deras lilla helsvarta nattklubb, vidare till KB (Konstnärsbaren) för att beskåda en helt annan stil av förstaklassig restaurang. Minns nått kassettak som vi tvunget skulle beskåda. Snabbt vidare till Carl Jans egna restaurang på moderna museet där vi fick en snabb kaffe innan det bar vidare till Skansen där vi skulle snabbt springa in och ut genom herrgårdar och bondgårdar för att få en känsla av hur måltider genomförts i olika typer av sociala miljöer i Sverige. Här slöt Elisabeth Gestblom upp, en av mina allra största förebilder, hon tog helt över och fick Carl Jan att vara lite tystare… Elisabeth Gestblom tillhör helt klart en av de mest energirika människor jag någonsin träffat. Jag har lovat mig själv att någon gång då jag passerar Uppsala ska besöka henne och hennes tygbutik. Jag tror att jag gillar henne så mycket för att hon talar så onomatopoetiskt och rytmiskt och visar bilder när hon lär ut, så inlärningen blir så mycket effektivare. [Rockockkåå]samtidigt som hon svänger med händerna precis som rockoko ser ut. [kapppitäääääl] samtidigt som hon lyfter händerna mot de grekiska skyarna. En helt fantastisk pedagog vars föreläsningar man inte vill missa. Hittade två av Gestbloms stenciler som vi fick som minnesanteckningar om vad vi såg på skansen, för det gick i ett rasande tempo. Från skansen till Nordiska Museet, och utställningen om dukade bord av och med Åke Livstedt. Vidare till Stockholm slott där vi dels fick en hel rundvandring och en ordenlig lekion i mangling och bevarande av textila utensilier. Vi var försenade från slottet för att Carl Jan tvunget skulla prata om dammastens betydelse och hur väl hantverket var utfört och vilken viktig uppgift de hade på slottet att bevara dessa otroliga dyrgripar. Utanför vårt fullspeckade schema som vi dessutom hade spräckt med flera kvartar så tvingade Carl Jan in oss i Storkyrkan i vid Stockholms Slott i Gamla stan. Han tyckte att vi skulle titta på nån tavla där inne och några av oss följde aningen motvilligt med in. Där på väggen fick jag för första gången se det som inträffade under några timmar på morgonen den 20 april 1535 över Stocholmshimmeln. Den så kallade Vädersolstavlan. Beskrivningen från vädersolstavlan var att det hände på dagen i Stockholm runt solen men nu visade sig exakt samma mönster på himmelen från månens ljus, ovanför mina björkar i Eslared. Ja man kan ju bli galen för mindre. Försökte fotografera fenomenet men det gick inte och eftersom jag är den enda som bor i Eslared så har jag ju inga vittnen till vad som sågs. Hoppas att tidningsbudet i sin snabba framfart genom Eslared någon gång såg åt vänster och fick möjligheten att beskåda samma sak som jag. Ja du Christer Fuglesang denna morgon skulle du varit i Eslared. Om detta väderfenomen idag inträffar på dagen kring solen så kallar man det för Haoleffekten på SMHI men vill veta vad samma fenomen betyder om det inträffar i mörker kring månen. Tror det eftersom det tydligen beror på iskristaller. Undrar om jag känner nån som vet eller om jag måste googla. Pappa kanske vet, han är ju duktig på väder. Just den där stunden framför tavlan så måste jag erkänna att jag inte riktigt var anträffbar för den muntliga informationen han gav mig, men i efterhand har jag förstått att det hade med Restaurang Leijontornets historia. Vi som följt med honom till Storkyrkan blev bjudna på en mycket välsmakande lunch av Carl Jan de andra som ville komma i tid till besöket på Stockholms Stadshus de käkade nog på Mc Donalds. Med en välfylld mage bar det i raskt tempo vidare till Stadshuset i följe av Olle Lindberg, en annan stor förebild jag har som jag aldrig fått tillfälle att tacka. På Stockholms Stadshus fick vi en bra motionsrunda runt i huset och en annorlunda visning av Gyllene salen, Blå hallen Nobelporslinet och en snabb föreläsning om Alfred Nobel samt en inbjudan att deltaga vid serveringen av denna världens största årliga återkommande cermoniella måltid. Jag vet folk som tycker att Eurovision Song Contest är viktigare men det gör nog inte Carl Jan. Tack Carl Jan för att du alltid försökte få oss att förstå och bli intresserade av det som är viktigt i livet. Tack är nästan ett för svagt ord. Men ett ödmjukt ord.

Inser nu att det tog mig över en timma att blogga om gårdagens första minuter. Med tanke på så mycket som händer senare på dagen så skriver jag bara några stödord som ledtrådar.

Kärlek till sin familj och släkt är vår viktigaste livsuppgift. -Såg en stor vacker räv lungt traskandes över ängen mellan Astrids hus och farfars hus samtidigt som Anja tog VM guld i super G. -Fick goda råd av många. – Besökte min underbara mormor Margareta och fick ytterligare en grytlapp till min samling och fick tillfälle att under tre timmar samtala med min mormor om allt från varför vi inte kan hålla sams i släkten och stötta varandra till hur man virkar, stickar, syr och broderar. Vi ömsom grät och ömsom skrattade. Jag frågar mig själv hur vi i helvete har vett att ta emot alla dessa underbara gåvor från vår underbara mormor, farmor och mor men inte har vett att hålla sams trots att det är hennes enda önskan om motprestation. Mormor har gett mig så mycket och från och med idag ska jag tävla med er alla om att visa henne tacksamhet genom att hålla sams. Blod är faktiskt tjockare och mer trögflytande än vatten åtminstonne på sommaren. Den 20 juli fyller får underbara mormor, farmor och mor 90 år… …resten får du tänka på själv… …jag vet bara en present hon verkligen skulle uppskatta… …Tack mormor för dina bildrika föreläsningar om livet, och om hur det har varit att ha varit fyrbarnsmor på en Bullerbygård i djupaste Småland. Synd bara att de fyra syskonen på mellangården verkar ha bestämt sig för att de inte längre ska höra ihop. Bullerbybarnen börjar nu mer allt likna likna tant grön, farbror blå och tant gredelin. Men jag älskar er ändå. och det gör er mor med, visa henne det då.

Som vanligt vad beträffar mina inlägg så behöver inte allt vara 100% sant, dessutom finns det saker skivet mellan raderna.

Än en gång ett stort tack till Anders, Johan, Jonas, Benny och Bengt-Arne på BÄCKSTRÖMS EL&VVS I Veinge för all hjälp med allt som köp av slang, pump och vätska och framförallt en kanonbra installation.

Även ett stort tack till BROGÅRDS MASKINSTATION som hyrt ut grävmaskin och till Christian som hjälpt mig att gräva.

Tack också till Pappa Sture och till Eslareds webmaster och ingenjör Magnus Hansson som hjälpt till åtskilliga timmar för att med skyfflar och spadar täcka den 600 meter långa slangen med grus.

Något du vill ändra på eller lägga till i listan? Skriv en kommentar!