Eslared

Vindkraftshysterin fortsätter att oroa mig

Markus Nilsson — Mon, 09 Nov 2009 13:28:53 +0000

Runt om i Sverige projekteras just nu för tusentals enormt stora vindkraftverk. Vindkraftsverk med höga bullernivåer, livsfarliga rotorblad och helt utan tydliga forskningsresultat om hur vi människor och framförallt om hur djurlivet påverkas av dessa enorma ingrepp i naturen. Jag hade förstått om de här investeringarna gjorts om vindkraften hade varit kostnadseffektiv samt om den hade gett oss ström på de tidpunkter vi behöver den. Jag hade förstått den här hysterin om den verkligen hade påverkat vår miljö och vår välfärd i en positiv riktning. Jag hade förstått hela grejen om vi inte hade haft några andra bättre alternativ. Men inget av dessa villkor uppfylls av vindkraften. Vindkraften är en ekonomisk stor investering per utvunnen kilovatt jämfört med den småskaliga och medelstora vattenkraften som med dagens teknik har alla möjligheter att kompletteras med åtgärder för att rädda fisken. Men dessa vattenkraftverk får gång på gång avslag i miljödomstolen och i andra instanser av politiska skäl. skäl som aldrig hade funnits om forskningen om vindkraft varit färdigutredd och jämförelsen visat att många arter av den landlevande djuren inklusive människan drabbas minst lika hårt av vindkraften som vandringsfisken drabbats av vattenkraften. Vattenkraften är en energikälla som kan lagras och utvinnas precis i det ögonblick vi behöver energin medan vindkraften snarare kan jämföras med ett väldigt osäkert lotteri. Gång på gång varnar forskare och andra bättre vetande om detta faktum men politiker och så kallade miljövänner väljer att lägga dövörat till och envisas om att satsa på den betydligt mer visuella vindkraften. Allt med följd att energipriserna kommer att pressas uppåt med minskad ekonomisk välfärd som följd för de svenska hushållen. För någon måste ju vara med att betala denna snurriga idé. Vindkraften leder i förlängningen till ökade utsläpp av koldioxid och andra miljögifter eftersom behovet av importerad smutsig kol och gaskraft inte kommer att minska utan tvärtom öka i betydande grad. Vi har ett enormt viktigt och betydligt mer lönsamt alternativ till vindkraften, vi skulle kunna lägga alla dessa miljarder av skattepengar som vindkraften kostar på energibesparande åtgärder, vilket skulle ge oss en betydligt bättre ekonomi, lägre elpriser med en högre välfärd, bättre miljö samt ökad chans till den svenska industrins överlevnad som följd. Tyvärr finns inte denna vilja år 2009, jag hoppas att den kommer 2010 för snart är det försent. Snart är investeringarna, snart är den häckande kungsörnen borta, snart är fladdermössens och svalornas tid förbi, snart är den rofyllda tystnaden för all framtid ett minne blott, snart kan vi inte njuta av den fantastiska stjärnhimmel som erbjuds i dessa öde miljöer som inom kort ska fyllas med vindkraftverk som är mer än dubelt så höga som de högsta byggnaderna i Halland och höre än såväl Turning Torso samt Kaknästornet. Nej till alla dessa galenskaper. Ja till energi och välfärd.

Förberedelser

Markus Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 20:46:28 +0000

Det ser ut som om det äntligen blir en bra lösning på mitt takproblem som jag länge gått och grubblat på. Boningshuset i Eslared står ju som bekant lite halvrenoverat, sorgligt men sant. Men imorgon ska en viktig tilläggsisolering samt takläggning göras. Uppe på den stora kupan i mitten lägger vi en ram av reglar som fylls av cellplast/frigolit. Ovanpå det hela lägger vi sen en rejäl röd papp. Genom att göra så här så får jag den luftiga känslan som jag vill ha i det stora rummet på övervåningen, jag kan ta fram takstolarna samtidigt som jag slipper isolera från insidan. Bäst av allt är att det blir betydligt varmare och skönare inomhus i vinter eftersom en stor del av murstocken frigörs och kommer att fungera som element. Cellplast är väl inte direkt mitt favoritmaterial men man kan inte låta sina ideal styra allt man gör. Ibland kan det faktiskt vara bättre att få saker gjort. Att lägga tegel på kupan hade egentligen varit mycket snyggare men tyvärr är kupan för flack och skulle då inte klara en snörik vinter.

Ska det vara tegel så ska det vara Vittinge taktegel, allt annat är dumt.

Senaste versionen

Markus Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 20:00:53 +0000

Idag har min blog uppdaterats, inte själva innehållet kanske men däremot så har jag de allra senaste bloggverktygen som WordPress har.

Och visst blir man glad av sånnt. Ska bara lära mig det också.

Örebro tur och retur

Markus Nilsson — Thu, 25 Jun 2009 13:42:23 +0000

Sommar, sill snaps, färskpotatis, svenska jordgubbar, nyklippt gräslök och framförallt mängder av galna upptåg i glada vänners lag, ja det är väl så man kan samanfatta min senaste vecka. Solsken och semester har det varit trots att det började med regn på hemmaplan. Kanske inget märkvärdigt att blogga om men det som störde mig mest på min semester är SJ:s lotterisystem för biljettpriser. Åker bara kollektivt när min bil är på verkstan och det var precis vad som hände denna vecka. Jag bara konstaterar att varje gång jag åker kollektivt så är det hur tomt som helst på tåget eller bussen, på sträckan mellan Göteborg och Falkenberg gick det över 30 tomma platser per passagerare ändå kom konuktören och klippte min biljett först efter tredje stationen. Vissa hittar biljetter på tradera för en krona, andra får betala tusentals kronor för att ta sig mellan kust och kust. Jag förstår liksom inte riktigt hur man tänker, i vilket fall så är energiåtgången betydligt lägre om jag transporterar mig med min superlätta miljöbil än om jag åker tåg, kommer jag hela vägen hem till gården och kan åka och stanna när jag vill. Dessutom vet jag precis exakt vad det kostar långt innan jag ska åka. Imorgon är det slut på min korta semester. Till dess kanske jag kommer på några fördelar med att svenska staten äger järnvägar, eller inte. I vilket fall som helst hade jag vansinnigt trevligt i både Vingåker och Örebro. Massor av picknick, kultur och glada skratt.

Are you allright mate?

Markus Nilsson — Wed, 11 Feb 2009 16:18:32 +0000

Det brukar brinna i buschen i Australien, det är inget konstigt med det. Det är typ öken och det är naturens gång. Men denna gången är det annorlunda, nu brinner det i byarna i Yarra Valley. Det brinner på platser som är mig så varmt om hjärtat, det brinner på platser som jag saknat nästan varje dag de senaste åren. Yarra Valley är en av världens absolut bästa vinregioner och i min värld är den den bästa. Det bemötande jag fick av lokalbefolkningen när jag gjorde min utlandspraktik där har satt spår hos mig. 22 personer uppges i en av Melbournes morgontidningar dödats i byn som ligger 2,5 kilometer från gården där jag arbetade. Självklart är jag oerhört orolig för hur det gått för min älskade värdfamilj därnere. Den enda information jag fått fram är att regionens årliga vinfestival är inställd på grund av katastrofen. För mig är Yarra Valley ett strålande exempel på en levande och expansiv landsbygd. Jag förstår att det inte kommer att bli mycket vin av årgång 2009 att tala om, och frågan är hur mycket som brunnit upp i övrigt, vingårdar och lager. Antal dödsoffer ökar fortfarande. Fast just nu skiter jag i både vin och rankor, jag vill bara veta om ni har det bra där nere down under. I hope u r allrigt Stephen & Louise xox/M

Varför blogga?

Markus Nilsson — Mon, 02 Feb 2009 22:46:56 +0000

Jag kan villigt erkänna att jag ett tag tröttnade på att alltid få höra så mycket skit om oss bloggare i gammelmedia. Tappade liksom sugen på att skriva offentligt och kanske sugen på att skriva alls. Dagligen hör man i radio och läser i tidningar om alla dessa inkompetenta bloggare. Senast igår när jag satt och lyssnade på Sveriges Radios kanal P1. Jag gillar verkligen P1:s stil, den fördummar liksom inte lyssnaren lika mycket som de flesta andra medier, men som vanligt när bloggande kom på tal så skulle journalisterna i diskussionen markera revir. Men snälla nån, låt det vara upp till läsaren/lyssnaren/tittaren att värdera inehållet. Självklart är det skillnad på en text skriven av mig som inte har gått 3 år på journalistlinjen. Självklart är det skillnad på en texts trovärdighet om den har gått igenom en erfaren redaktörs kontroll eller om jag själv har tryckt på publicera-knappen i wordpress. Men för mig är det inte det diskussionen handlar om. Genom bloggande och andra nya möjligheter i medievärlden så har vi ju faktiskt breddat demokratin och även gett den allra minsta människan möjlighet att framföra sin åsikt. Är inte det älskvärt? Ska yttrandefriheten bara gälla några få i samhället? Jag bara undrar. Jag tänker fortsätta att skriva, fotografera och publicera mina alster. För jag och alla andra har rätt att komma till tals. Det kostar mig nitton kronor i månaden och det bjuder jag mina läsare på. Jag gillar ju att skriva och du gillar att läsa.

[Ctrl] [+] [+]

Markus Nilsson — Sun, 01 Feb 2009 23:41:21 +0000

Jag minns min första datakurs, ja jag vet att det heter dator och inte data men det visste jag inte då. Kursen var 1985 på Medborgarskolan i Falkenberg, de hade något som var alldeles nytt. En kurs för de som var intresserade av den nya tekniken som skulle revolutionera framtiden. Det var splitternya ABC 800 datorer som var betydligt bättre än föregångarna ABC 80. Vi hade en ABC80 hemma 0ch den ligger väl fortfarande kvar på någon vind någon stans. Man slänger inte en gammal kär vän, speciellt inte när den symboliserar en övergång från en tid till en annan. Redan då pratade man om att snart dröjer det inte länge förän man beställer mat från datorn istället för att åka och handla. Men det var inte det vi gjorde på datakursen på Medborgarskolan i Falkenberg. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket mer än att vi lärde oss grunderna i hur datorn fungerade och jag minns hur lyriska vi var när vi hade lärt oss någonting nytt. Jag tror att kursen jag gick fick stor betydelse för hur jag senare i livet har accepterat ny teknik i min vardag, men också en insikt om att man inte kan behålla all gammal teknik, förutom i lådor på vinden då. De senaste åren verkar det ha lossnat ordentligt i samhället, internets fram och baksida har fått full genomslagskraft och det är faktiskt svårt att vara en modern människa 2009 utan att ha tillgång eller ha en egen PC eller MAC. Till den närsynta generationen lär jag gärna ut lite av mina knep om hur man ska få sin lilla dator att vilja på samma sätt som jag. Jag ler varje gång det händer, när jag förklarar för datoranvändaren att vill man se vad som står på skärmen när man surfar på nätet så håller man på Ctrl-knappen och trycker på [+]. Tänk att problemen inte var större än det. Prova själv. Med datorns logiska uppbyggnad så ger minus mindre text/bild.

Messenger har ryckt upp sig

Markus Nilsson — Fri, 30 Jan 2009 14:37:48 +0000

De senaste månaderna har det hänt en del i internetvärlden. En praktisk sak är MSN messenger där jag samlat mina närstående för att enklare och framförallt billigare kunna hålla kontakten med dem. Nej messenger är inget nytt, det har funnits i väldigt många år, men det har blivit mycket enklare att använda de senaste åren, dessutom har det tillkommit många bra och roliga funktioner i de sista versionerna. Tidigare kunde man bara skicka textmeddelanden i form av chatt till varandra. Det har varit den funktionen jag har använt, nu funkar även ljud- och bildöverföringen väldigt bra och det är lika enkelt att ringa röstsamtal eller videosamtal via messenger som via telefon. Det bästa är att det är helt gratis. Ibörjan kände jag mig lite fånig när jag satt framför webkameran och pratade, men det där är en vanesak. Nytt är däremot alla de roliga spelen som man kan spela medans man snackar, min favorit just nu är patiansduellen, riktigt kul att sitta och snacka, spela kort och se varandra samtidigt. Men måste samtidigt erkänna att det är ett farligt gift, det är svårt att sluta spela när man börjat, men skratta gott gör man.

Lucka 1 – Det blir bättre i framtiden

Markus Nilsson — Sun, 30 Nov 2008 22:00:41 +0000

Den första december är ju alltid en speciell dag på året, det är den dan som alla julkalenderivrare öppnar den där allra första luckan i sin kalender. En del har chokladkalender, andra har en kalender med lottnummer från någon lokal idrottsklubb. Barn och vuxna med för den delen har i alla tider älskat Sveriges Televisions och Sveriges Radios underbara adventskalendrar med nya tv- och radioinslag varje dag, en slags såpopera för barn. Ska jag vara ärlig så har jag inte den blekaste aning om vad som döljer sig i deras kalendrar i år, men visst minns man Pelle Svanslös, Albert och Herbet, Staffan och Bengt, teskedsgumman (den har gått i repris), Trolltider och så det där året då Siv Ruud lärde oss massor om stjärnor och stjärntecken. Varje år har folk haft mängder av åsiktir kring framförallt tv:s julkalender. Det har oftast hetat att det var bättre förr. Det är möjligt men jag tror på fullt allvar att det kan bli bättre i framtiden. Man måste helt enkelt bestämma sig för att saker blir bättre i framtiden, så min julkalender kommer därför handla om hur framtiden KANSKE ser ut. Jag bläddrade för ett tag sen i några teknikböcker från 60-talet där det var fokus på framtidsforskning. Jag tänkte spinna vidare på det. *hehe*

1:e december 2016

Kommer till kontoret där jag arbetar sen en tid tillbaka. Hälsar på några arbetskamrater i korridoren, vi småpratar lite om vad som hänt i helgen och om vi ska äta lunch ihop senare. -Jag är med bara jag slipper äta pasta, säger jag och skrattar. Ja för pasta är sällan gott när man äter på restaurang, den blir lätt väldigt vattnig. Jag trycker in min mobila telefonlur i väggen utanför kontorsdörren och inser att jag glömt att programera in att jag ska vara på kontoret idag. Jag skulle ju egentligen varit i Köpenhamn på möte. dum-dum tänker jag, riktigt dum-dum. Jag öppnar dörren och huttrar och fryser, jag skulle ju inte varit här idag så kontoret har ju inte värmts upp. Inte första gången jag klantat mig med det här, att jag aldrig lär mig. Ja, ja behåller väl ytterkläderna på och pluggar in min el-filt i ett el-uttag. Det brukar ju snabbt bli varmt när man slagit på energiknappen och startat upp datorn eller kontoret menar jag, för numera är ju ett kontor inte vad ett kontor var förr, det är mycket bättre nu…

Oj vad jag önskar att Arise mätt fel

admin — Thu, 27 Nov 2008 00:38:58 +0000

Det är rätt intressant läsning på hallandsposten.se ibland, ja om man filtrerar bort reklamen med web-läsaren firefox så är den rätt ok att läsa faktiskt. Idag skriver de om en granne till en av kommunens nya vindkraftsparker som skriver till samme kommun och påpekar att flera av kraftverkens fundament (800 kubikmeter betong) lagts utanför felmarginalen och därmed så får skiten inte byggas enligt gällande regler. Vindkraftsbolaget hävdar med bestämdhet att felsökarna användt en billig GPS. Oj vad jag hoppas på att den billiga var bättre än den dyra. Oj vad jag hoppas. Jag hoppas det för älgarnas, vildsvinens, rådjurens, kungsörnarnas, fladdermössens, tranornas, skogsduvornas, hökarnas för mig och för kommande generationers barn. Att de ska få samma glädje som jag fick som barn när jag irrade runt här i skogarna på äventyr.För att de ska få hitta glädjen i att få traska runt i en oförstörd vildmark, lyssna på fåglarna, på bäckarna och få höra hur rådjuren brunstar och framför allt, att de ska få veta hur det låter när det är riktigt, riktigt, riktigt tyst. Innan veckan är slut så ska jag dit och mäta, jag har ju faktiskt gps i min telefon. Hoppas inte att den har glädjemätare.

Sveriges snurrigaste kommun

admin — Sun, 23 Nov 2008 00:37:08 +0000

Laholm är utan tvekan Sveriges snurrigaste kommun. Det snurrar på slätterna och det snurrar definitivt totalt i huvvet på gubbarna och kärringarna i komunens högsta organ, komunstyrelsen. På ett tiotal år så har det vackra slättlandskapet förvandlats till Sveriges absolut fulaste vindkraftspark. Laholm är platsen dit politiker och tjänstemän från andra kommuner som funderar på att ge tillständ till snurrverk, reser till för att se hur man INTE ska göra. De skrattar åt det fula och röriga intrycket. Tänk om de bara kunde föreställa sig hur vackert det en gång var. När man rullade ner för hallandsåsen på väg hem från Danmark så möttes man av mil efter mil med brukad natur. Riktigt klara dagar kunde man se hela vägen upp mot Falkenberg. Idag fastnar blicken på det totala snurrandet, jag och många med mig tittar istället rakt ner i asfalten och hoppas att vägen är tillräckligt rak för att slippa lyfta blicken igen. Jag har ingenting emot de lantbrukare som av miljöintresse och för egen energiförsörjnings skull har fått tillstånd att sätta upp en snurra, det är poitivt för energiteknikutvecklingen att de gjort det. Det jag har emot är de gigantiska statliga subventionerna som är hela grundförutsättningen för att det ska bli någorlunda lönsamt att sätta upp skiten. Ett vindkraftverk ger en energiproduktion någonstans mellan 25 och 30 % av tiden. När det blåser för lite så ger det nada och det samma när det blåser för mycket. Jag ställer mig frågan om och om igen, var ska vi få vår energi ifrån när det INTE blåser eller när det blåser FÖR MYCKET. Än så länge har ingen vindkraftsförespråkare kunnat förklara det här för mig, de vrider lite förstrött på sig och hänvisar till våra andra energikällor. Men problemet och den faktor som gör det både miljöpolitiskt och ekonomiskt helt oförsvarbart med vindkraft är ju att vindkraft leder till ett ökat behov av importerad kolkraftsenergi. Vattenfalls och EON:s kolkraftverk på kontinenten förser oss med energi när det blåser som minst. Jämfört med exempelvis vattenkraft och kärnkraft vars produktion överensstämmer med vår totala efterfråga på energi på ett betydligt bättre sätt så leder vindkraften till ökade koldioxidutsläpp, inte minskade som vindkraftsförespråkarna så envist hävdar. Ska vi stoppa vattnet i våra åar och älvar när det blåser? Ska vi inte utnyttja den kraft som vi redan investerat mängder av pengar av, ska vi låta vattnet rinna över i dammarna för att några politiker fått storhetsvansinne och bestämmt sig för att bygga monument över sig själva. Tyskland som är världens största producent av snurrig vindkraftsel, de kan vara det för att de har så många kol och gaskraftverk som de kan starta igång när det blåser för lite. Vindkraft ger inte färre kolkraftverk om vi satsar på snurriga vindkraftverk som vindkraftsrörelsen hävdar. Vindkraft ger mer kolkraft. Tyvärr kommer det att ta åtskilliga år för gubbarna och kärringarna i komunstyrelsen i Laholm att fatta det här, den dagen har ARISE-windpower för länge sen gått i konkurs, den dagen har jag och många andra i Laholms inland för länge sen bitit i det sura äpplet och sålt våra stugor, hus och gårdar till underpris. Vem vill bo i en vindkraftspark, har man flyttat till södra Sveriges största vildmarksområde så har man gjort det för att få lugn och ro, inte för att behöva lyssna på vindsnurror vars vingar är längre än ett normalstort jumbojet och mäter en höjd som är lika hög som kaknästornet i Stockholm. Och till de gubbar och kärringar som sitter i komunens högsta organ, om ni aldrig varit på Gärdet i stockolm och åkt upp i hissen på kaknästornet så kan jag berätta att kaknästornet i Stockholm är ganska exakt dubbelt så högt som Högskolan i Halmstad. Samma gubbar och kärringar säger nej till att du ska få bygga en inglasad altan men säger ja till 100 snurriga kaknästorn. Sluta snurra, man blir ju aldeles yr.

Vindkraftsbolag rasar på börsen

admin — Tue, 18 Nov 2008 00:43:01 +0000

Handelsbanken har nedgraderat vindkraftsföretaget Vestas och sänker rekommendationen och sätter ut 275 danska kronor som riktkurs, från tidigare 810. Det skriver Handelsbanken i en analys från den 24 oktober. Handelsbanken skriver att krisen på finansmarknaden kommer att påverka bolaget negativt och att ökade fasta kostnader slår igenom i estimaten för 2009.

Ur tidningen AffärsVärlden oktober 2008

Dax att sälja sina vindkraftsaktier om man nu varit så dum och köpt några.

Skattehöjjarpartiet Moderaterna

admin — Mon, 17 Nov 2008 19:31:41 +0000

Det är snart två år sen kommunen på allvar redovisade de första planerna på att bygga 100 st vindkraftverk här som vart och ett är lika stort som kaknästornet med vingar lika stora som ett normalstort jumbojet. Vi var länge många som fick för oss att vi var de enda som tyckte att hela idén var total galenskap. Vi satt ensamma ute i stugorna och svor för oss själva. Tongångarna är de motsatta nu, vi har gaddat ihop oss och allt fler redovisar med bestämdhet att de är emot. Många har redan planerat att flytta. Vi är uppdelade i två läger, på ena sidan står markägarna som i de flesta fall inte bor här och vistas på annan ort. På andra sidan står vi hus och stugägare som sökt oss hit av en enda anledning. Här är tyst och lungt, hjärnan får tid att andas, man kan dricka vatten ur bäcken, man ser vilda däggdjur dagligen, rovåglar kretsar över våra hus, fladdermössen äter våra myggor. Fiska kan vi inte göra i någon större utsträckning, fisken försvann 1906 när Sydkraft (EON) byggde vattenkraftverk i bygden, nu ska samma bolag även få rätten att utrota däggdjur och redan utrotningshotade fåglar. Allt påhejjat av samtliga politiska partier i komunen. Den moderata ordföranden i kommunstyrelsen noncharlerar oss fullständigt och ljuger oss rakt upp i ansiktet gång på gång, samtidigt som han går och köper kontorsmöbler för En miljon femhundratusen kronor och höjjer skatten med 50 öre. Ja för hur ska han annars finansiera kommunens viktigaste verksamhet, att bygga 100 st monsterkraftverk i skogen för skattebetalarnas pengar. Nej Per Asklund avgå nu. Avgå.

Snart försvinner stjärnorna

Markus Nilsson — Sat, 15 Nov 2008 18:13:45 +0000

Den absoluta höjdpunkten med att bo så här som jag gör, nära naturen långt ifrån stadens jäkt och stress är att man molnfria kvällar och nätter får se en enormt vacker stjärnhimmel. Medans du sitter i stan och glor på gatlampor och bilarnas strålkastarljus varvat med amulansens sirener och din stora platt-TV skärm så njuter jag av den underhållning som mänskligheten har njutit av i generationer efter generationer. Snart blir det slut på det, först hette det att det skulle bli röda lampor på vindkraftverken, sen blev de iskallt vita sen kom man till slut på att för flygets skull så skulle skiten blinka. Men fatta lite, 100 st stroboskop över 100 meter upp i luften kommer för alltid da bort glädjen i att gå ut att titta på stjärnorna på kvällarna. Helst går jag en runda ut i vildsvinsskogen fär det är totalt mörk, där syns de som allra bäst. Men på den platsen har markägaren bestämmt sig för att han vill bygga vindkraftverk. Ett vindkraftverk som kommer att generera en futtig liten del energi i fårhållande till investerat kapital, ett kapital som du och jag redan har betalt via skyhöga energiskatter, elcertifikatsavgifter och moms. Andra gången vi ska betala för skiten är när vi köper den från dessa penningstinna energibolag, svindyr svanmärkt energi. Tredje gången vi betalar för den är när vi går miste om enorma mängder skatt till samhället eftersom energiskatterna på vindkraftsenergi är betydligt lägre. Fjärde gången vi betalar är när allt står still, när det inte går att utvinna någon energi, de där iskalla vinterdagarna då energibristen är som allra störst. Då har energibolagen laddat upp med utsläppsrättigheter som (en kilowatt vindkraft ger nämligen bolaget rätt till 4 kilowatt kolkragt enligt gällande regler.) För vad ska du annars värma ditt hus med, vad ska du annars lysa upp din betongbox med, ska du göra som vi får göra varje gång det blir strömmavbrott och tända ljus, rota fram ficklampan eller har du också fått investera i ett elverk för att klara hålla frysen och kylen och för att kunna pumpa vatten. Nej just det du har några hundra meter till affären, det blir aldrig strömmavbrott hos dig, och ett svindyrt elverk har du aldrig behövt köpa. De som får betala en femte gång för våra totalsnurriga planer det är däggdjuren, vart ska de ta vägen när de behöver lugn och ro för att para sig, vart ska kungsörnen och de andra rovåglarna som för länge sen flytt stadens industrier och bosatt sig här, vart ska de ta vägen, de kan inte flyga ut i havet, de kan inte flyga ut på slätterna de kan inte flyga till fjällen, för överallt så ska det enligt Maud Olofsson och Andreas Carlgren byggas vindkraftverk, de säger att det är bra för miljön, de säger att det är bra för ekonomin, men tänk om ni kunde tänka lite och sluta upp och försöka bygga politiska monument över er själva som centerpartister alltid har gjort, då hade ni förstått att bråkar ni med oss i de djupa skogarna så gör ni det på egen risk. Varför ska inte vi få ha våra demokratiska rättigheter, varför ska inte vi få ha samma rätt som ni har i stan att överklaga om er granne bygger fula hus, eller tar bort er utsikt? Varför ska vi straffas med sänkta värden på vara fastigheter utan att ni betalar oss för vår förlust? Den sjätte gången vi får betala för skiten, det är inte vi som gör det det är markägarnas barn och barnbarn, innom 25 år är det redan inpanerat att vinkraftverken ska skrotas och som det heter ”återvinnas” Tänk vad många miljoner det kommer att kosta markägarnas barn och barnbarn att frakta bort 800 kubikmeter betong från skogen samt en 100 meter hög metallpelare som rostat sönder, för då har vindkraftsbolagen för länge sen gått i konkurs, då har vi förstått att det inte är miljövänligt att slösa med statens ekonomiska resurser. Förhoppningsvis kommer då stjärnorna äntligen tillbaka och era barn och barnbarn får lite plåster på såren när de trampar runt i betongskogarna bland vildsvinen om nätterna, för vildsvinen är de enda av skogens djur som kommer att stå ut med skiten, de är ju nästan blinda och förökar sig i en takt nu som gör att de kommer att finnas här för alltid.

Kommer ni ihåg!

Markus Nilsson — Sat, 15 Nov 2008 02:30:38 +0000

Rövarspråket sosomom momanon poproratotadode nonäror momanon vovaror lolitotenon, dodetot vovaror soså hohimomlola cocoololtot totycockokeror jojagog. DoDetot rorololigogasostote äror lolikoksosomom atottot momanon fofakoktotisoskok foforortotfofaroranondode kokanon foförorsostotå dodetot fofasostot momanon fofåror totänon- koka efoftoteror lolitote. SoStotatotsosmominonisostoteror Fredrik Reinfeldt ofoffofenontotloligogtot fofåtottot fofror- ågoganon fofrorånon nonågogrora soskokololbobarornon i totrorakoktotenon omom dode inontote kokanon fofå lolärora sosigog dodetot i soskokololanon. Avov nonågogonon kokononsostotigog anonloledodnoninongog soså totycockok- tote hohanon inontote atottot dodetot popasossosadode. KoKanonsoskoke äror hohanon ororololigog foföror atottot dodetot bobloliror etottot sosmomarortot sosätottot atottot kokrorinongogå FRA

Tack försvaret och Robot 70

Markus Nilsson — Fri, 14 Nov 2008 21:48:03 +0000

Det var många glädjerop i Mästockaskogarna, människor gick ut på tomten och bara njöt av skogsdoften och lyssnade på forsarna i Krokån och alla andra små forsande vattendrag. En första delseger mot vindkraftsbolagen ARISE WINDPOWER och STENA RENEWABLE är vunnen. På ICA i Halmstad gick en kvinna och handlade när hennes telefon ringde, någon hade bläddrat sig fram till sidan 10 i papperstidningen Hallandsposten och ringde henne och berättade att Laholms (totalt inkompetenta) kommunledning fått sig ett stort slag på käften. Arise windpower beklagar att de satsat flera miljoner på vindmätningar och på att åka runt och lura markägare och lova dem guld och bullriga skogar. Men vem ska betala för att man slagit en byggd i spillror? Människor som tidigare var vänner, deltog i samma föreningar, sjöng i samma kyrkokör, firade midsommar tillsammans de pratar inte längre med varandra, de hälsar knappt. Det snackas mycket skit i stugorna numera, vi är två läger. Det är vi miljövänner på ena sidan, vi som bosatt oss i Laholms inland för att vi älskar tystnad, för att vi njuter av att ha vilda djur omkring oss och för att slippa era jävla snurriga proppellerverk. Ja vi som tycker att det är fullkommligt slöseri att satsa på inneffektiva energikällor för 4,3 miljarder kronor. På andra sidan står markägarna, de som lindats runt lillfingret på de stora penningstinna vindkraftsbolagen. De som utlovats upp till 170 tusen kronor per år för att bistå med mark till 100 stycken vindkraftsverk som är lika höga och i vissa fall högre än Kaknästornet i Stockholm och mer än dubbelt så höga som högskolan i Halmstad. Fy fan för dig Pehr G Gyllenhammar för att du bistått med så mycket pengar för att söndra en hel bygd. Tänk att militärområdet i Mästocka skulle ge oss vår första vinst. Men kampen går vidare, själv är jag inte nöjd förän den moderata ordföranden i kommunstyrelsen skattehöjjaren Per Asklund kastat in handuken, gärna tillsammans med centerpartiets kommunalråd Erling Cronqvist.

Den bubblande stämmningen i inlandets skogar har bara börjat. Tro mig jag brukar ha rätt när det gäller politik. Men nu handlar det inte om partipolitik, nu handlar det om att försvara vår rätt till vår natur och att farantera vår livskvalitet.

Say no more

Markus Nilsson — Fri, 24 Oct 2008 02:45:25 +0000

Den här bilden får tala för sig själv. Kan tillägga att den i ursprungligt skick har använts av vindkraftens trognaste anhängare – centerpartiet.

bonde söker bondbrud

Markus Nilsson — Thu, 23 Oct 2008 23:04:05 +0000

Ganska nyligen har en ny community uppstått här på nätet som tagit mig med storm, bondeliv.se heter den och ägs av Lantmännen! På bondeliv kan man göra massor av grejer, spana in folk, skicka meddelanden, gå med i och starta nya klubbar, lägga upp sin gård med lite fakta till, skriva dagbok, lägga upp fotoalbum för allmän beskådan. Redan första dagen har jag satt igång att starta flera klubbar, och döm av min förvåning, den av alla dessa klubbar som drar till sig mest folk är SINGELKLUBBEN, coolt, bonde söger fru, bondfru söker bonde, bondfru söker bondfru, bonde söker bonde, dräng söker bonde, bondfbrud söker dräng. Tja listan tycks aldrig ta slut. Det här kan bli riktigt stort. Det bara väller in medlemmar efter som den verkar hårdlanseras på ELMIA just nu.

Kan verkligen rekomendera ett medlemskap, det är helt gratis, så här bra community’s brukar inte vara gratis.

bondeliv.se

Bland rödfärg, moraklockor och kokböcker

Markus Nilsson — Mon, 20 Oct 2008 13:31:18 +0000

I skrivande stund sitter jag i Måltidens Hus i min gamla hemby Grythyttan. Jag har slagit mig ner vid en dator i Måltidsbiblioteket. På samma ställe där jag satt för åtta år sen och väntade på min tur att genomföra den videoinspelade antagningsintervjun för det som skulle bli mitt livs utmaning. Tre år i en by med 800 invånare på en liten skola med 79 kreativa studenter. Idag är det annorlunda, datorerna är nya studenterna är betydligt fler, lärare och personal är utbytta så när som några stycken som glatt kramar om mig och minns den gamla goda tiden. Men i Grythyttan är det fortfarande goda tider, studenterna har ungefär samma frågor som tidigare, hur skriver man ut? Var finns böckerna? Under mina tre år i Grythyttan hade jag förmånen att arbeta som guide här på Måltidens hus som 1992 var det svenska bidraget i Världsutställningen i Sevilla i Spanien. Jag minns hur jag släpade runt på grupp efter grupp med människor som var mycket intresserade av såväl byggnadens arkitektur som utbildningen och Grythyttans spännande historia. Jag minns ochså hur jag natt efter natt satt här i biblioteket och skrev på mitt examensarbete med bl.a. klasskompis Frääsan vars examensarbete om slowfood intresserade mig betydligt mer än mitt om måltider på museum. Dag efter dag satt jag där på min plats med Lotta i biblioteket och kämpade vid tangentbordet, som biblioteksvärd fick jag hjälpa till med det mesta. På övrig tid var jag engagerad i Grythyttans nation som det fortfarande heter trots att det inte alls är en nation utan en sektion. Jag arbetade hårt med nationens pub i vårt kårhus som Systembolaget och Vin&Sprit hjälpt oss att köpa för en spottstyver. Jag kämpade riktigt hårt under min tid som klubbmästare för nationen eller förlåt, sektionen.

I torsdags eftermiddag satt jag mig i min lilla miljöbil (fast det får ju inte kallas så längre har jag läst). Resan gick norrut med några stopp för att leverera prima hjortkött från jobbet till restauranger på vägen. Älgjakten var slut så jag fick sällskap av en av Eslareds meste jägare. Turen gick genom landet ända upp till Falun där en spännande helg väntade, besök i falu koppargruva där vi gick en mycket trevlig guidad visning sär vi kom djupt ner i underjorden följt av en otroligt duktig guide. Falu rödfärg som jag vurmar för fick ochså ett besök. Kvällen avslutades med en middag med halländska rävaror, innerfilé av hjort och SIA-glass så klart.

På lördagskvällen bar det iväg till Mora och den lilla byn Ödsnor där vi åt en riktig lokalproducerad middag med kött från Siljans slakteri och potatis från samma ort. Ödsnor är även hemort för två vattenkransfabriker, morakniven och urverken som ni hittar i de flesta Moraklockor. På ålderdomshemmet i samma by sägs det att Moranisse nu bor. Natten var fylld av sömn i en riktig dalastuga från tidigt 1700-tal. Nästa gång vill jag sova i den väggfasta sängen som bara ar 160 cm och har en moraklocka som sängpelare.

Söndagen blev det ännu en guidad visning, då av Zorngården i Mora. Guiden Anna gav oss en otrolig visning bara för oss två. Vi fick besöka varenda vrå, även de utrymmena som vanligtvis de stora grupperna bara får gå förbi. Upp på loftet och ner i vinkällaren och även köttboden. Passerar du Mora får du bara inte missa detta.

Tyvärr var Carl Larssongården stängd för säsongen, men där har jag ju varit förut. Men söndagen innehöll en otroligt köttrik falukorv, så klart.

Tack Dalarna för en fantastisk helg jag kommer tillbaks. Kärlek vid första ögonkastet.

Glädje i byn

Markus Nilsson — Sat, 04 Oct 2008 08:28:30 +0000

Varannan helg lever Eslared upp lite mer än annars, då är grannen i stugan borta i skogen runt kröken hit med glatt humör och oftast lite roliga upptåg. Ikväll när jag var på gården som ligger åtta eller nio stengärdsgårdar bort, så dök han upp med två stora lådor chaminjoner, rotfrukter och massor av lök. Dessutom kryddade han de härliga grönsakerna med en fantastisk historia om hur alla dessa grönsaker hade hamnat hos honom i överflöd. Ja det är kanske lite så vi gör här i skogarna vi umgås en del och känner på så sätt en trygghet i det, vi hjälps åt att hålla lite koll. Tro mig den här bygden passerar man inte obemärkt. Det finns alltid någon som ser en bil som inte brukar köra här, för ända in här i urskogen kör man bara om man vet vart vägarna går. Om man nu inte har programerat in sina kantarellställen i gps:en och njuter av varenda juvliga höstdagar i naturen. Eller för att komma ut och hämta en gran till jul, kryddat med lite granris, mossa och kanske lite tallris. På våren är det björkrisfest och i augusti töms burarna med dammarnas läckerheter. Numera hittar de flesta av Eslareds besökare hit virutuellt fia eslared.se.

Jakt på pappersälg

Markus Nilsson — Sat, 06 Sep 2008 19:51:16 +0000

Ännu en fantastisk naturdag är till ända. Det gäller att passa på och njuta nu innan Laholms puckade politiker sabbar vår underbara natur med dessa jävla propellerverk. Om några år får ni som är kvar här i skogarna förmodligen ha både hörselskydd med inbyggt fågelkvitter och hjälm för att slippa få rotorblad eller istappar i huvudet. Själv har jag då dragit för länge sen. Mitt incitament för att stanna på den plats mina förfäder brukat i många generationer är då för alltid över. Jag kommer att köpa min svamp i stan, liksom julgranen, köpa industriproducerat kött och skratta gott den dag då det inte längre är lönsamt att byta ut generatorerna i verken för vem i helvete vill betala dubbelt för energi när det är så jävla dyrt ändå. Skulle du betala 27 kronor för en liter diesel om bensinen kostade 13 kronor. I morgon har vi inte råd med en slösaktig energipolitik som leder till arbetslöshet och att människor tvingas gå ifrån sina hem. Fy fan för laholms politiker som inte kan lära sig av den svenska politiska historien. Länge leve älgarnas knak i skogen, snart hör vi det inte mer.

Promenad runt Ön

admin — Sat, 06 Sep 2008 16:49:03 +0000

Det var en ordentlig promenad som avverkades idag med eslaredsbloggens webmaster och hunden Ozzy. Det var ett riktigt brittsommarväder och det bara kryllade av promenadtokiga människor med svampkorgar och hundkoppel. Det blev fika på halva vägen, östras vienerbröd och Arlas café latte. Frågan för dagen är varför det heter lättmjölk på danska och mellanmjölk på svenska. Är det danskarna som är konstiga eller bara vi svenskar som ännu en gång är riktigt dumma i huvudet och går på reklamen och tror att vi fortfarande lever i mellanmjölkens land?

Ozzy på bettetMarkus lite arg

Trettiofemåringen

Markus Nilsson — Wed, 27 Aug 2008 00:31:05 +0000

Kommer ni ihåg när Magnus Uggla släppte Albumet trettiofemåringen. Han kändes som en gubbe redan då. Fast jag gillar och gillade hans musik, men tyckte ändå att han var lite gubbe. Trettiofemåringen har jag på vinyl så det var väldigt många år sen jag lyssnade på den, får väl leta upp ett klipp på you-tube eller nått. Hursomhelst, tänkte bara säga att nu är man där, där bland grabbarna över trettiofem.

Det var inte jag som tryckte

Markus Nilsson — Sat, 23 Aug 2008 01:32:24 +0000

Ikväll smög jag och en mycket rolig svenskboende engelsman ut i skogen på jobbet, jag tänkte ta tillfället i akt och på ett riktigt trevligt sätt verkligen få se vad det är som egentligen försegår där ute i tornen om nätterna i skogarna. Stax efter sju smög vi oss ut från gårdsplanen (på jobbet, vi tjuvjagade INTE) och vidare upp mot gränsen till skjutfältet sen rakt in i skogen till ett högt och tryggt jakttorn, ju närmre vi kom ju lägre talade vi till varandra, men fokus var ändå på svampen i skogen och då framförallt kantareller och Karl Johan. Sista biten smög vi oss fram, brödet låg kvar i stora högar sedan förmiddagen, de hade alltså inte varit där, än låg de där inne i några mörka snår och sov sin sena eftermiddagslur, de små svinen. Vi klättrade upp i tornet och Mr Bean ville att jag satt till vänster så att han kunde ha handen fri med bössan. Vi knödde in oss och dukade upp vårt lilla smörgåsbord. Först kom två Hackspettar, de roade oss en riktigt lång stund, de verkade speciellt förtjusta i de tjärade träden vid foderautomaten. Två tranor flög rakt över oss och verkade sedan ha slagit sig ner lite längre in i skogen. Bakom tranorna följde sedan 7 st flygande svanar, jag trodde först Mr Bean skojjade med mig men det gjorde han nog inte, nej han menade inte canadagåsar. Det susade i hela skogen och jag liksom nästan vägrade ta på mig hörselskydden tills jag insåg att jag kunde vrida upp den tysta volymen så att jag hörde den högre än den höga volymen. Varför har man inte sånna när man sover? Då skulle man ju slippa höra väckarklockan på morgonen. Helt plötsligt rör det på sig när vi suttit där i en dryg timme och bara njutit av skogsluften. Jag såg det före Mr bean hur det rörde sig, sen trodde jag att jag sett i syne för han verkade inte ha sett ett skvatt. Vips kom där fram en grävling, Jag som trodde att grävlingar var fula och klumpiga, den här grävlingen var hur najs som helst. Ett riktigt yrväder, nyfiken men smet snart in i snårskogen. Vi viskar lite, jag gäspar lite, blundar lite, lyssnar, slår bort en mygga, solen går ner, det kyler på, det blir så där ruggigt i luften. Till slut är det nästan helt svart och ögonlocken får liksom hållas upp för att inte falla ner i orginalläge. Mr Bean knuffar till mig och vi hör hur knaket liksom studsar fram i skogen. Utan att man hunnit tänka så är det 12 grisar i olika färger framme vid foderautomaten de glufsar i sig så väl majskorn som stenugnsbakat bröd.Det är full Cirkus framför ögonen på oss fast någon har glömt att tända lampan. Mr Bean verkar ha svårt att bestämma sig, siktet går fram och tillbaka, upp och ner. Jag ser att han kollar de två stora väldigt noga, den store svarta eller den store vitfläckiga, jag var helt säker på att han skulle klippa den svarta, skottet gick och 11 sprang rakt in i skogen ommöjligt ännu snabbare än de kom dit. Kvar låg en mellanstort svin. Ett riktigt gulligt litet svin faktiskt. Vit med svarta fläckar. En klump på runt 25 kilo. Det var för mörkt för att sitta kvar och vänta på att de skulle komma en gång till så vi packade ihop och klättrade ner. Mr Bean var stolt som en tupp. Vilken jägare, han lät de minsta barnen få behålla sin mor, vilken hjälte han är, den mellanstora som ligger kvar den kommer att bli en underbart god julskinka, och varför inte ett riktigt saftigt vildsvinsspjäll på grillen om det bara blir någon brittsommar. Jag har suttit i jaktorn förr, men aldrig på det här viset, med bössa, Mr Bean och smörgåsbord.

Säg nej till vindkraft och ja till djuren och därmed ja till fortsatt jakt.

Svin överallt, vildsvin alltså.

Markus Nilsson — Fri, 22 Aug 2008 03:08:16 +0000

Gott om vildsvin har vi haft länge här i bygderna, jag har inte klagat något nämnvärt. De är betydligt beskeligare än ryktet säger. Men senaste året har de verkligen bara poppat upp, kan inte köra hem en enda kväll längre utan att det springer en 7-8 små knoddar över vägen med en stor 400 kilos klomp i mitten. Det enda jägare verkar prata om nu för tiden det är vildsvinen och deras påverkan på det övriga viltet. Jag har under de senaste åren sett mängder av snillrika byggnader/torn och konstruktioner, somliga riktigt fula andra snillrikt och humoristiskt utformat. En del stoltserar med fin teknisk utrustning med utfodring, avläsning, strålkastare, vibrator som ska väcka jägaren utan att skrämma bort råttor… eller förlåt vildsvinen. Ja det är delvis därför jag bestämt mig för att imorgon ta det stora steget, att för typ nästan första gången i mitt liv gå och sätta mig i ett torn med en jägare, den här gången ska jag inte bara kolla på vildsvinen, den här gången jag kanske till och med ska få se dem dö. Jag åt vildsvinskött senast idag, det är liksom bara hur gott som helst, förmodligen betydligt nyttigare än vanlig industriproducerad gris, och tänk så mycket roligare man skulle ha det om man levde som gris i Eslaredsskogarna, än om man föddes på SCAN.