Eslared

Laholm är utan tvekan Sveriges snurrigaste kommun. Det snurrar på slätterna och det snurrar definitivt totalt i huvvet på gubbarna och kärringarna i komunens högsta organ, komunstyrelsen. På ett tiotal år så har det vackra slättlandskapet förvandlats till Sveriges absolut fulaste vindkraftspark. Laholm är platsen dit politiker och tjänstemän från andra kommuner som funderar på att ge tillständ till snurrverk, reser till för att se hur man INTE ska göra. De skrattar åt det fula och röriga intrycket. Tänk om de bara kunde föreställa sig hur vackert det en gång var. När man rullade ner för hallandsåsen på väg hem från Danmark så möttes man av mil efter mil med brukad natur. Riktigt klara dagar kunde man se hela vägen upp mot Falkenberg. Idag fastnar blicken på det totala snurrandet, jag och många med mig tittar istället rakt ner i asfalten och hoppas att vägen är tillräckligt rak för att slippa lyfta blicken igen. Jag har ingenting emot de lantbrukare som av miljöintresse och för egen energiförsörjnings skull har fått tillstånd att sätta upp en snurra, det är poitivt för energiteknikutvecklingen att de gjort det. Det jag har emot är de gigantiska statliga subventionerna som är hela grundförutsättningen för att det ska bli någorlunda lönsamt att sätta upp skiten. Ett vindkraftverk ger en energiproduktion någonstans mellan 25 och 30 % av tiden. När det blåser för lite så ger det nada och det samma när det blåser för mycket. Jag ställer mig frågan om och om igen, var ska vi få vår energi ifrån när det INTE blåser eller när det blåser FÖR MYCKET. Än så länge har ingen vindkraftsförespråkare kunnat förklara det här för mig, de vrider lite förstrött på sig och hänvisar till våra andra energikällor. Men problemet och den faktor som gör det både miljöpolitiskt och ekonomiskt helt oförsvarbart med vindkraft är ju att vindkraft leder till ett ökat behov av importerad kolkraftsenergi. Vattenfalls och EON:s kolkraftverk på kontinenten förser oss med energi när det blåser som minst. Jämfört med exempelvis vattenkraft och kärnkraft vars produktion överensstämmer med vår totala efterfråga på energi på ett betydligt bättre sätt så leder vindkraften till ökade koldioxidutsläpp, inte minskade som vindkraftsförespråkarna så envist hävdar. Ska vi stoppa vattnet i våra åar och älvar när det blåser? Ska vi inte utnyttja den kraft som vi redan investerat mängder av pengar av, ska vi låta vattnet rinna över i dammarna för att några politiker fått storhetsvansinne och bestämmt sig för att bygga monument över sig själva. Tyskland som är världens största producent av snurrig vindkraftsel, de kan vara det för att de har så många kol och gaskraftverk som de kan starta igång när det blåser för lite. Vindkraft ger inte färre kolkraftverk om vi satsar på snurriga vindkraftverk som vindkraftsrörelsen hävdar. Vindkraft ger mer kolkraft. Tyvärr kommer det att ta åtskilliga år för gubbarna och kärringarna i komunstyrelsen i Laholm att fatta det här, den dagen har ARISE-windpower för länge sen gått i konkurs, den dagen har jag och många andra i Laholms inland för länge sen bitit i det sura äpplet och sålt våra stugor, hus och gårdar till underpris. Vem vill bo i en vindkraftspark, har man flyttat till södra Sveriges största vildmarksområde så har man gjort det för att få lugn och ro, inte för att behöva lyssna på vindsnurror vars vingar är längre än ett normalstort jumbojet och mäter en höjd som är lika hög som kaknästornet i Stockholm. Och till de gubbar och kärringar som sitter i komunens högsta organ, om ni aldrig varit på Gärdet i stockolm och åkt upp i hissen på kaknästornet så kan jag berätta att kaknästornet i Stockholm är ganska exakt dubbelt så högt som Högskolan i Halmstad. Samma gubbar och kärringar säger nej till att du ska få bygga en inglasad altan men säger ja till 100 snurriga kaknästorn. Sluta snurra, man blir ju aldeles yr.

Handelsbanken har nedgraderat vindkraftsföretaget Vestas och sänker rekommendationen och sätter ut 275 danska kronor som riktkurs, från tidigare 810. Det skriver Handelsbanken i en analys från den 24 oktober. Handelsbanken skriver att krisen på finansmarknaden kommer att påverka bolaget negativt och att ökade fasta kostnader slår igenom i estimaten för 2009.

Ur tidningen AffärsVärlden oktober 2008

Dax att sälja sina vindkraftsaktier om man nu varit så dum och köpt några.

Det är snart två år sen kommunen på allvar redovisade de första planerna på att bygga 100 st vindkraftverk här som vart och ett är lika stort som kaknästornet med vingar lika stora som ett normalstort jumbojet. Vi var länge många som fick för oss att vi var de enda som tyckte att hela idén var total galenskap. Vi satt ensamma ute i stugorna och svor för oss själva. Tongångarna är de motsatta nu, vi har gaddat ihop oss och allt fler redovisar med bestämdhet att de är emot. Många har redan planerat att flytta. Vi är uppdelade i två läger, på ena sidan står markägarna som i de flesta fall inte bor här och vistas på annan ort. På andra sidan står vi hus och stugägare som sökt oss hit av en enda anledning. Här är tyst och lungt, hjärnan får tid att andas, man kan dricka vatten ur bäcken, man ser vilda däggdjur dagligen, rovåglar kretsar över våra hus, fladdermössen äter våra myggor. Fiska kan vi inte göra i någon större utsträckning, fisken försvann 1906 när Sydkraft (EON) byggde vattenkraftverk i bygden, nu ska samma bolag även få rätten att utrota däggdjur och redan utrotningshotade fåglar. Allt påhejjat av samtliga politiska partier i komunen. Den moderata ordföranden i kommunstyrelsen noncharlerar oss fullständigt och ljuger oss rakt upp i ansiktet gång på gång, samtidigt som han går och köper kontorsmöbler för En miljon femhundratusen kronor och höjjer skatten med 50 öre. Ja för hur ska han annars finansiera kommunens viktigaste verksamhet, att bygga 100 st monsterkraftverk i skogen för skattebetalarnas pengar. Nej Per Asklund avgå nu. Avgå.

Den absoluta höjdpunkten med att bo så här som jag gör, nära naturen långt ifrån stadens jäkt och stress är att man molnfria kvällar och nätter får se en enormt vacker stjärnhimmel. Medans du sitter i stan och glor på gatlampor och bilarnas strålkastarljus varvat med amulansens sirener och din stora platt-TV skärm så njuter jag av den underhållning som mänskligheten har njutit av i generationer efter generationer. Snart blir det slut på det, först hette det att det skulle bli röda lampor på vindkraftverken, sen blev de iskallt vita sen kom man till slut på att för flygets skull så skulle skiten blinka. Men fatta lite, 100 st stroboskop över 100 meter upp i luften kommer för alltid da bort glädjen i att gå ut att titta på stjärnorna på kvällarna. Helst går jag en runda ut i vildsvinsskogen fär det är totalt mörk, där syns de som allra bäst. Men på den platsen har markägaren bestämmt sig för att han vill bygga vindkraftverk. Ett vindkraftverk som kommer att generera en futtig liten del energi i fårhållande till investerat kapital, ett kapital som du och jag redan har betalt via skyhöga energiskatter, elcertifikatsavgifter och moms. Andra gången vi ska betala för skiten är när vi köper den från dessa penningstinna energibolag, svindyr svanmärkt energi. Tredje gången vi betalar för den är när vi går miste om enorma mängder skatt till samhället eftersom energiskatterna på vindkraftsenergi är betydligt lägre. Fjärde gången vi betalar är när allt står still, när det inte går att utvinna någon energi, de där iskalla vinterdagarna då energibristen är som allra störst. Då har energibolagen laddat upp med utsläppsrättigheter som (en kilowatt vindkraft ger nämligen bolaget rätt till 4 kilowatt kolkragt enligt gällande regler.) För vad ska du annars värma ditt hus med, vad ska du annars lysa upp din betongbox med, ska du göra som vi får göra varje gång det blir strömmavbrott och tända ljus, rota fram ficklampan eller har du också fått investera i ett elverk för att klara hålla frysen och kylen och för att kunna pumpa vatten. Nej just det du har några hundra meter till affären, det blir aldrig strömmavbrott hos dig, och ett svindyrt elverk har du aldrig behövt köpa. De som får betala en femte gång för våra totalsnurriga planer det är däggdjuren, vart ska de ta vägen när de behöver lugn och ro för att para sig, vart ska kungsörnen och de andra rovåglarna som för länge sen flytt stadens industrier och bosatt sig här, vart ska de ta vägen, de kan inte flyga ut i havet, de kan inte flyga ut på slätterna de kan inte flyga till fjällen, för överallt så ska det enligt Maud Olofsson och Andreas Carlgren byggas vindkraftverk, de säger att det är bra för miljön, de säger att det är bra för ekonomin, men tänk om ni kunde tänka lite och sluta upp och försöka bygga politiska monument över er själva som centerpartister alltid har gjort, då hade ni förstått att bråkar ni med oss i de djupa skogarna så gör ni det på egen risk. Varför ska inte vi få ha våra demokratiska rättigheter, varför ska inte vi få ha samma rätt som ni har i stan att överklaga om er granne bygger fula hus, eller tar bort er utsikt? Varför ska vi straffas med sänkta värden på vara fastigheter utan att ni betalar oss för vår förlust? Den sjätte gången vi får betala för skiten, det är inte vi som gör det det är markägarnas barn och barnbarn, innom 25 år är det redan inpanerat att vinkraftverken ska skrotas och som det heter ”återvinnas” Tänk vad många miljoner det kommer att kosta markägarnas barn och barnbarn att frakta bort 800 kubikmeter betong från skogen samt en 100 meter hög metallpelare som rostat sönder, för då har vindkraftsbolagen för länge sen gått i konkurs, då har vi förstått att det inte är miljövänligt att slösa med statens ekonomiska resurser. Förhoppningsvis kommer då stjärnorna äntligen tillbaka och era barn och barnbarn får lite plåster på såren när de trampar runt i betongskogarna bland vildsvinen om nätterna, för vildsvinen är de enda av skogens djur som kommer att stå ut med skiten, de är ju nästan blinda och förökar sig i en takt nu som gör att de kommer att finnas här för alltid.

Rövarspråket sosomom momanon poproratotadode nonäror momanon vovaror lolitotenon, dodetot vovaror soså hohimomlola cocoololtot totycockokeror jojagog. DoDetot rorololigogasostote äror lolikoksosomom atottot momanon fofakoktotisoskok foforortotfofaroranondode kokanon foförorsostotå dodetot fofasostot momanon fofåror totänon- koka efoftoteror lolitote. SoStotatotsosmominonisostoteror Fredrik Reinfeldt ofoffofenontotloligogtot fofåtottot fofror- ågoganon fofrorånon nonågogrora soskokololbobarornon i totrorakoktotenon omom dode inontote kokanon fofå lolärora sosigog dodetot i soskokololanon. Avov nonågogonon kokononsostotigog anonloledodnoninongog soså totycockok- tote hohanon inontote atottot dodetot popasossosadode. KoKanonsoskoke äror hohanon ororololigog foföror atottot dodetot bobloliror etottot sosmomarortot sosätottot atottot kokrorinongogå FRA

Det var många glädjerop i Mästockaskogarna, människor gick ut på tomten och bara njöt av skogsdoften och lyssnade på forsarna i Krokån och alla andra små forsande vattendrag. En första delseger mot vindkraftsbolagen ARISE WINDPOWER och STENA RENEWABLE är vunnen. På ICA i Halmstad gick en kvinna och handlade när hennes telefon ringde, någon hade bläddrat sig fram till sidan 10 i papperstidningen Hallandsposten och ringde henne och berättade att Laholms (totalt inkompetenta) kommunledning fått sig ett stort slag på käften. Arise windpower beklagar att de satsat flera miljoner på vindmätningar och på att åka runt och lura markägare och lova dem guld och bullriga skogar. Men vem ska betala för att man slagit en byggd i spillror? Människor som tidigare var vänner, deltog i samma föreningar, sjöng i samma kyrkokör, firade midsommar tillsammans de pratar inte längre med varandra, de hälsar knappt. Det snackas mycket skit i stugorna numera, vi är två läger. Det är vi miljövänner på ena sidan, vi som bosatt oss i Laholms inland för att vi älskar tystnad, för att vi njuter av att ha vilda djur omkring oss och för att slippa era jävla snurriga proppellerverk. Ja vi som tycker att det är fullkommligt slöseri att satsa på inneffektiva energikällor för 4,3 miljarder kronor. På andra sidan står markägarna, de som lindats runt lillfingret på de stora penningstinna vindkraftsbolagen. De som utlovats upp till 170 tusen kronor per år för att bistå med mark till 100 stycken vindkraftsverk som är lika höga och i vissa fall högre än Kaknästornet i Stockholm och mer än dubbelt så höga som högskolan i Halmstad. Fy fan för dig Pehr G Gyllenhammar för att du bistått med så mycket pengar för att söndra en hel bygd. Tänk att militärområdet i Mästocka skulle ge oss vår första vinst. Men kampen går vidare, själv är jag inte nöjd förän den moderata ordföranden i kommunstyrelsen skattehöjjaren Per Asklund kastat in handuken, gärna tillsammans med centerpartiets kommunalråd Erling Cronqvist.

Den bubblande stämmningen i inlandets skogar har bara börjat. Tro mig jag brukar ha rätt när det gäller politik. Men nu handlar det inte om partipolitik, nu handlar det om att försvara vår rätt till vår natur och att farantera vår livskvalitet.

Den här bilden får tala för sig själv. Kan tillägga att den i ursprungligt skick har använts av vindkraftens trognaste anhängare – centerpartiet.

Ganska nyligen har en ny community uppstått här på nätet som tagit mig med storm, bondeliv.se heter den och ägs av Lantmännen! På bondeliv kan man göra massor av grejer, spana in folk, skicka meddelanden, gå med i och starta nya klubbar, lägga upp sin gård med lite fakta till, skriva dagbok, lägga upp fotoalbum för allmän beskådan. Redan första dagen har jag satt igång att starta flera klubbar, och döm av min förvåning, den av alla dessa klubbar som drar till sig mest folk är SINGELKLUBBEN, coolt, bonde söger fru, bondfru söker bonde, bondfru söker bondfru, bonde söker bonde, dräng söker bonde, bondfbrud söker dräng. Tja listan tycks aldrig ta slut. Det här kan bli riktigt stort. Det bara väller in medlemmar efter som den verkar hårdlanseras på ELMIA just nu.

Kan verkligen rekomendera ett medlemskap, det är helt gratis, så här bra community’s brukar inte vara gratis.

bondeliv.se

.

.

.

I skrivande stund sitter jag i Måltidens Hus i min gamla hemby Grythyttan. Jag har slagit mig ner vid en dator i Måltidsbiblioteket. På samma ställe där jag satt för åtta år sen och väntade på min tur att genomföra den videoinspelade antagningsintervjun för det som skulle bli mitt livs utmaning. Tre år i en by med 800 invånare på en liten skola med 79 kreativa studenter. Idag är det annorlunda, datorerna är nya studenterna är betydligt fler, lärare och personal är utbytta så när som några stycken som glatt kramar om mig och minns den gamla goda tiden. Men i Grythyttan är det fortfarande goda tider, studenterna har ungefär samma frågor som tidigare, hur skriver man ut? Var finns böckerna? Under mina tre år i Grythyttan hade jag förmånen att arbeta som guide här på Måltidens hus som 1992 var det svenska bidraget i Världsutställningen i Sevilla i Spanien. Jag minns hur jag släpade runt på grupp efter grupp med människor som var mycket intresserade av såväl byggnadens arkitektur som utbildningen och Grythyttans spännande historia. Jag minns ochså hur jag natt efter natt satt här i biblioteket och skrev på mitt examensarbete med bl.a. klasskompis Frääsan vars examensarbete om slowfood intresserade mig betydligt mer än mitt om måltider på museum. Dag efter dag satt jag där på min plats med Lotta i biblioteket och kämpade vid tangentbordet, som biblioteksvärd fick jag hjälpa till med det mesta. På övrig tid var jag engagerad i Grythyttans nation som det fortfarande heter trots att det inte alls är en nation utan en sektion. Jag arbetade hårt med nationens pub i vårt kårhus som Systembolaget och Vin&Sprit hjälpt oss att köpa för en spottstyver. Jag kämpade riktigt hårt under min tid som klubbmästare för nationen eller förlåt, sektionen.

I torsdags eftermiddag satt jag mig i min lilla miljöbil (fast det får ju inte kallas så längre har jag läst). Resan gick norrut med några stopp för att leverera prima hjortkött från jobbet till restauranger på vägen. Älgjakten var slut så jag fick sällskap av en av Eslareds meste jägare. Turen gick genom landet ända upp till Falun där en spännande helg väntade, besök i falu koppargruva där vi gick en mycket trevlig guidad visning sär vi kom djupt ner i underjorden följt av en otroligt duktig guide. Falu rödfärg som jag vurmar för fick ochså ett besök. Kvällen avslutades med en middag med halländska rävaror, innerfilé av hjort och SIA-glass så klart.

På lördagskvällen bar det iväg till Mora och den lilla byn Ödsnor där vi åt en riktig lokalproducerad middag med kött från Siljans slakteri och potatis från samma ort. Ödsnor är även hemort för två vattenkransfabriker, morakniven och urverken som ni hittar i de flesta Moraklockor. På ålderdomshemmet i samma by sägs det att Moranisse nu bor. Natten var fylld av sömn i en riktig dalastuga från tidigt 1700-tal. Nästa gång vill jag sova i den väggfasta sängen som bara ar 160 cm och har en moraklocka som sängpelare.

Söndagen blev det ännu en guidad visning, då av Zorngården i Mora. Guiden Anna gav oss en otrolig visning bara för oss två. Vi fick besöka varenda vrå, även de utrymmena som vanligtvis de stora grupperna bara får gå förbi. Upp på loftet och ner i vinkällaren och även köttboden. Passerar du Mora får du bara inte missa detta.

Tyvärr var Carl Larssongården stängd för säsongen, men där har jag ju varit förut. Men söndagen innehöll en otroligt köttrik falukorv, så klart.

Tack Dalarna för en fantastisk helg jag kommer tillbaks. Kärlek vid första ögonkastet.

Varannan helg lever Eslared upp lite mer än annars, då är grannen i stugan borta i skogen runt kröken hit med glatt humör och oftast lite roliga upptåg. Ikväll när jag var på gården som ligger åtta eller nio stengärdsgårdar bort, så dök han upp med två stora lådor chaminjoner, rotfrukter och massor av lök. Dessutom kryddade han de härliga grönsakerna med en fantastisk historia om hur alla dessa grönsaker hade hamnat hos honom i överflöd. Ja det är kanske lite så vi gör här i skogarna vi umgås en del och känner på så sätt en trygghet i det, vi hjälps åt att hålla lite koll. Tro mig den här bygden passerar man inte obemärkt. Det finns alltid någon som ser en bil som inte brukar köra här, för ända in här i urskogen kör man bara om man vet vart vägarna går. Om man nu inte har programerat in sina kantarellställen i gps:en och njuter av varenda juvliga höstdagar i naturen. Eller för att komma ut och hämta en gran till jul, kryddat med lite granris, mossa och kanske lite tallris. På våren är det björkrisfest och i augusti töms burarna med dammarnas läckerheter. Numera hittar de flesta av Eslareds besökare hit virutuellt fia eslared.se.