Eslared

Runt om i Sverige projekteras just nu för tusentals enormt stora vindkraftverk. Vindkraftsverk med höga bullernivåer, livsfarliga rotorblad och helt utan tydliga forskningsresultat om hur vi människor och framförallt om hur djurlivet påverkas av dessa enorma ingrepp i naturen. Jag hade förstått om de här investeringarna gjorts om vindkraften hade varit kostnadseffektiv samt om den hade gett oss ström på de tidpunkter vi behöver den. Jag hade förstått den här hysterin om den verkligen hade påverkat vår miljö och vår välfärd i en positiv riktning. Jag hade förstått hela grejen om vi inte hade haft några andra bättre alternativ. Men inget av dessa villkor uppfylls av vindkraften. Vindkraften är en ekonomisk stor investering per utvunnen kilovatt jämfört med den småskaliga och medelstora vattenkraften som med dagens teknik har alla möjligheter att kompletteras med åtgärder för att rädda fisken. Men dessa vattenkraftverk får gång på gång avslag i miljödomstolen och i andra instanser av politiska skäl. skäl som aldrig hade funnits om forskningen om vindkraft varit färdigutredd och jämförelsen visat att många arter av den landlevande djuren inklusive människan drabbas minst lika hårt av vindkraften som vandringsfisken drabbats av vattenkraften. Vattenkraften är en energikälla som kan lagras och utvinnas precis i det ögonblick vi behöver energin medan vindkraften snarare kan jämföras med ett väldigt osäkert lotteri. Gång på gång varnar forskare och andra bättre vetande om detta faktum men politiker och så kallade miljövänner väljer att lägga dövörat till och envisas om att satsa på den betydligt mer visuella vindkraften. Allt med följd att energipriserna kommer att pressas uppåt med minskad ekonomisk välfärd som följd för de svenska hushållen. För någon måste ju vara med att betala denna snurriga idé. Vindkraften leder i förlängningen till ökade utsläpp av koldioxid och andra miljögifter eftersom behovet av importerad smutsig kol och gaskraft inte kommer att minska utan tvärtom öka i betydande grad. Vi har ett enormt viktigt och betydligt mer lönsamt alternativ till vindkraften, vi skulle kunna lägga alla dessa miljarder av skattepengar som vindkraften kostar på energibesparande åtgärder, vilket skulle ge oss en betydligt bättre ekonomi, lägre elpriser med en högre välfärd, bättre miljö samt ökad chans till den svenska industrins överlevnad som följd. Tyvärr finns inte denna vilja år 2009, jag hoppas att den kommer 2010 för snart är det försent.  Snart är investeringarna, snart är den häckande kungsörnen borta, snart är fladdermössens och svalornas tid förbi, snart är den rofyllda tystnaden för all framtid ett minne blott, snart kan vi inte njuta av den fantastiska stjärnhimmel som erbjuds i dessa öde miljöer som inom kort ska fyllas med vindkraftverk som är mer än dubelt så höga som de högsta byggnaderna i Halland och höre än såväl Turning Torso samt Kaknästornet. Nej till alla dessa galenskaper. Ja  till energi och välfärd.

Det ser ut som om det äntligen blir en bra lösning på mitt takproblem som jag länge gått och grubblat på. Boningshuset i Eslared står ju som bekant lite halvrenoverat, sorgligt men sant. Men imorgon ska en viktig tilläggsisolering samt takläggning göras. Uppe på den stora kupan i mitten lägger vi en ram av reglar som fylls av cellplast/frigolit. Ovanpå det hela lägger vi sen en rejäl röd papp. Genom att göra så här så får jag den luftiga känslan som jag vill ha i det stora rummet på övervåningen, jag kan ta fram takstolarna samtidigt som jag slipper isolera från insidan. Bäst av allt är att det blir betydligt varmare och skönare inomhus i vinter eftersom en stor del av murstocken frigörs och kommer att fungera som element. Cellplast är väl inte direkt mitt favoritmaterial men man kan inte låta sina ideal styra allt man gör. Ibland kan det faktiskt vara bättre att få saker gjort. Att lägga tegel på kupan hade egentligen varit mycket snyggare men tyvärr är kupan för flack och skulle då inte klara en snörik vinter.

Ska det vara tegel så ska det vara Vittinge taktegel, allt annat är dumt.

Idag har min blog uppdaterats, inte själva innehållet kanske men däremot så har jag de allra senaste bloggverktygen som WordPress har.

Och visst blir man glad av sånnt. Ska bara lära mig det också.

Sommar, sill snaps, färskpotatis, svenska jordgubbar, nyklippt gräslök och framförallt mängder av galna upptåg i glada vänners lag, ja det är väl så man kan samanfatta min senaste vecka. Solsken och semester har det varit trots att det började med regn på hemmaplan. Kanske inget märkvärdigt att blogga om men det som störde mig mest på min semester är SJ:s lotterisystem för biljettpriser. Åker bara kollektivt när min bil är på verkstan och det var precis vad som hände denna vecka. Jag bara konstaterar att varje gång jag åker kollektivt så är det hur tomt som helst på tåget eller bussen, på sträckan mellan Göteborg och Falkenberg gick det över 30 tomma platser per passagerare ändå kom konuktören och klippte min biljett först efter tredje stationen. Vissa hittar biljetter på tradera för en krona, andra får betala tusentals kronor för att ta sig mellan kust och kust. Jag förstår liksom inte riktigt hur man tänker, i vilket fall så är energiåtgången betydligt lägre om jag transporterar mig med min superlätta miljöbil än om jag åker tåg, kommer jag hela vägen hem till gården och kan åka och stanna när jag vill. Dessutom vet jag precis exakt vad det kostar långt innan jag ska åka. Imorgon är det slut på min korta semester. Till dess kanske jag kommer på några fördelar med att svenska staten äger järnvägar, eller inte. I vilket fall som helst hade jag vansinnigt trevligt i både Vingåker och Örebro. Massor av picknick, kultur och glada skratt.

Det brukar brinna i buschen i Australien, det är inget konstigt med det. Det är typ öken och det är naturens gång. Men denna gången är det annorlunda, nu brinner det i byarna i Yarra Valley. Det brinner på platser som är mig så varmt om hjärtat, det brinner på platser som jag saknat nästan varje dag de senaste åren. Yarra Valley är en av världens absolut bästa vinregioner och i min värld är den den bästa. Det bemötande jag fick av lokalbefolkningen när jag gjorde min utlandspraktik där har satt spår hos mig. 22 personer uppges i en av Melbournes morgontidningar dödats i byn som ligger 2,5 kilometer från gården där jag arbetade. Självklart är jag oerhört orolig för hur det gått för min älskade värdfamilj därnere. Den enda information jag fått fram är att regionens årliga vinfestival är inställd på grund av katastrofen. För mig är Yarra Valley ett strålande exempel på en levande och expansiv landsbygd. Jag förstår att det inte kommer att bli mycket vin av årgång 2009 att tala om, och frågan är hur mycket som brunnit upp i övrigt, vingårdar och lager. Antal dödsoffer ökar fortfarande. Fast just nu skiter jag i både vin och rankor, jag vill bara veta om ni har det bra där nere down under. I hope u r allrigt Stephen & Louise xox/M

Jag kan villigt erkänna att jag ett tag tröttnade på att alltid få höra så mycket skit om oss bloggare i gammelmedia. Tappade liksom sugen på att skriva offentligt och kanske sugen på att skriva alls. Dagligen hör man i radio och läser i tidningar om alla dessa inkompetenta bloggare. Senast igår när jag satt och lyssnade på Sveriges Radios kanal P1. Jag gillar verkligen P1:s stil, den fördummar liksom inte lyssnaren lika mycket som de flesta andra medier, men som vanligt när bloggande kom på tal så skulle journalisterna i diskussionen markera revir. Men snälla nån, låt det vara upp till läsaren/lyssnaren/tittaren att värdera inehållet. Självklart är det skillnad på en text skriven av mig som inte har gått 3 år på journalistlinjen. Självklart är det skillnad på en texts trovärdighet om den har gått igenom en erfaren redaktörs kontroll eller om jag själv har tryckt på publicera-knappen i wordpress. Men för mig är det inte det diskussionen handlar om. Genom bloggande och andra nya möjligheter i medievärlden så har vi ju faktiskt breddat demokratin och även gett den allra minsta människan möjlighet att framföra sin åsikt. Är inte det älskvärt? Ska yttrandefriheten bara gälla några få i samhället? Jag bara undrar. Jag tänker fortsätta att skriva, fotografera och publicera mina alster. För jag och alla andra har rätt att komma till tals. Det kostar mig nitton kronor i månaden och det bjuder jag mina läsare på. Jag gillar ju att skriva och du gillar att läsa.

Jag minns min första datakurs, ja jag vet att det heter dator och inte data men det visste jag inte då. Kursen var 1985 på Medborgarskolan i Falkenberg, de hade något som var alldeles nytt. En kurs för de som var intresserade av den nya tekniken som skulle revolutionera framtiden. Det var splitternya ABC 800 datorer som var betydligt bättre än föregångarna ABC 80. Vi hade en ABC80 hemma 0ch den ligger väl fortfarande kvar på någon vind någon stans. Man slänger inte en gammal kär vän, speciellt inte när den symboliserar en övergång från en tid till en annan. Redan då pratade man om att snart dröjer det inte länge förän man beställer mat från datorn istället för att åka och handla. Men det var inte det vi gjorde på datakursen på Medborgarskolan i Falkenberg. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket mer än att vi lärde oss grunderna i hur datorn fungerade och jag minns hur lyriska vi var när vi hade lärt oss någonting nytt. Jag tror att kursen jag gick fick stor betydelse för hur jag senare i livet har accepterat ny teknik i min vardag, men också en insikt om att man inte kan behålla all gammal teknik, förutom i lådor på vinden då. De senaste åren verkar det ha lossnat ordentligt i samhället, internets fram och baksida har fått full genomslagskraft och det är faktiskt svårt att vara en modern människa 2009 utan att ha tillgång eller ha en egen PC eller MAC. Till den närsynta generationen lär jag gärna ut lite av mina knep om hur man ska få sin lilla dator att vilja på samma sätt som jag. Jag ler varje gång det händer, när jag förklarar för datoranvändaren att vill man se vad som står på skärmen när man surfar på nätet så håller man på Ctrl-knappen och trycker på [+]. Tänk att problemen inte var större än det. Prova själv. Med datorns logiska uppbyggnad så ger minus  mindre text/bild.

De senaste månaderna har det hänt en del i internetvärlden. En praktisk sak är MSN messenger där jag samlat mina närstående för att enklare och framförallt billigare kunna hålla kontakten med dem. Nej messenger är inget nytt, det har funnits i väldigt många år, men det har blivit mycket enklare att använda de senaste åren, dessutom har det tillkommit många bra och roliga funktioner i de sista versionerna. Tidigare kunde man bara skicka textmeddelanden i form av chatt till varandra. Det har varit den funktionen jag har använt, nu funkar även ljud- och bildöverföringen väldigt bra och det är lika enkelt att ringa röstsamtal eller videosamtal via messenger som via telefon. Det bästa är att det är helt gratis. Ibörjan kände jag mig lite fånig när jag satt framför webkameran och pratade, men det där är en vanesak. Nytt är däremot alla de roliga spelen som man kan spela medans man snackar, min favorit just nu är patiansduellen, riktigt kul att sitta och snacka, spela kort och se varandra samtidigt. Men måste samtidigt erkänna att det är ett farligt gift, det är svårt att sluta spela när man börjat, men skratta gott gör man.

Den första december är ju alltid en speciell dag på året, det är den dan som alla julkalenderivrare öppnar den där allra första luckan i sin kalender. En del har chokladkalender, andra har en kalender med lottnummer från någon lokal idrottsklubb. Barn och vuxna med för den delen har i alla tider älskat Sveriges Televisions och Sveriges Radios underbara adventskalendrar med nya tv- och radioinslag varje dag, en slags såpopera för barn. Ska jag vara ärlig så har jag inte den blekaste aning om vad som döljer sig i deras kalendrar i år, men visst minns man Pelle Svanslös, Albert och Herbet, Staffan och Bengt, teskedsgumman (den har gått i repris), Trolltider och så det där året då Siv Ruud lärde oss massor om stjärnor och stjärntecken. Varje år har folk haft mängder av åsiktir kring framförallt tv:s julkalender. Det har oftast hetat att det var bättre förr. Det är möjligt men jag tror på fullt allvar att det kan bli bättre i framtiden. Man måste helt enkelt bestämma sig för att saker blir bättre i framtiden, så min julkalender kommer därför handla om hur framtiden KANSKE ser ut. Jag bläddrade för ett tag sen i några teknikböcker från 60-talet där det var fokus på framtidsforskning. Jag tänkte spinna vidare på det. *hehe*

1:e december 2016

Kommer till kontoret där jag arbetar sen en tid tillbaka. Hälsar på några arbetskamrater i korridoren, vi småpratar lite om vad som hänt i helgen och om vi ska äta lunch ihop senare. -Jag är med bara jag slipper äta pasta, säger jag och skrattar. Ja för pasta är sällan gott när man äter på restaurang, den blir lätt väldigt vattnig.  Jag trycker in min mobila telefonlur i väggen utanför kontorsdörren och inser att jag glömt att programera in att jag ska vara på kontoret idag. Jag skulle ju egentligen varit i Köpenhamn på möte. dum-dum tänker jag, riktigt dum-dum. Jag öppnar dörren och huttrar och fryser, jag skulle ju inte varit här idag så kontoret har ju inte värmts upp. Inte första gången jag klantat mig med det här, att jag aldrig lär mig. Ja, ja behåller väl ytterkläderna på och pluggar in min el-filt i ett el-uttag. Det brukar ju snabbt bli varmt när man slagit på energiknappen och startat upp datorn eller kontoret menar jag, för numera är ju ett kontor inte vad ett kontor var förr, det är mycket bättre nu…

Det är rätt intressant läsning på hallandsposten.se ibland, ja om man filtrerar bort reklamen med web-läsaren firefox så är den rätt ok att läsa faktiskt. Idag skriver de om en granne till en av kommunens nya vindkraftsparker som skriver till samme kommun och påpekar att flera av kraftverkens fundament (800 kubikmeter betong) lagts utanför felmarginalen och därmed så får skiten inte byggas enligt gällande regler. Vindkraftsbolaget hävdar med bestämdhet att felsökarna användt en billig GPS. Oj vad jag hoppas på att den billiga var bättre än den dyra. Oj vad jag hoppas. Jag hoppas det för älgarnas, vildsvinens, rådjurens, kungsörnarnas, fladdermössens, tranornas, skogsduvornas, hökarnas för mig och för kommande generationers barn. Att de ska få samma glädje som jag fick som barn när jag irrade runt här i skogarna på äventyr.För att de ska få hitta glädjen i att få traska runt i en oförstörd vildmark, lyssna på fåglarna, på bäckarna och få höra hur rådjuren brunstar och framför allt, att de ska få veta hur det låter när det är riktigt, riktigt, riktigt tyst. Innan veckan är slut så ska jag dit och mäta, jag har ju faktiskt gps i min telefon. Hoppas inte att den har glädjemätare.